Thursday, July 21, 2011

Komplexiteten och det självklara

Jag har nu redigerat klart Jag kan lova att det aldrig blir som i filmerna du älskar, gjort en första korrläsning. Korrläsningar är viktigt om man bryr sej om orden. Redaktörer är viktiga. Om man bara bryr sej om att sälja en skithistoria är det mindre väsentligt.
Jag saknar Wahlström och Widstrand (eller något annat större förlag) där man verkligen går igenom böckerna ordentligt. Där det jobbar många människor som älskar och kan litteratur. Och, visst, dom får ju ta sej an en annan sorts böcker ibland också. Om man läser Per I Gedins Förläggarliv (han var det moderna W&W:s grundare, skulle man kunna säga) förstår man varför storförlag ger ut storsäljare med tvivelaktig litterär kvalitet, för att kunna ge ut böcker som man älskar men som säljer mindre. Och för att man är ett vinstdrivande företag, så klart.
Det finns så många mer eller mindra ideela arbetare inom litteratursfären. Jag känner en hel del av dom. Jag kanske också är en av dom, i alla fall ibland. Det är ett hårt jobb, denna ständiga jakt efter pengar för att kunna trycka sånt man tycker måste tryckas.
Min nästa roman kommer med största sannolikhet ges ut på ett stort eller mellanstort förlag.

Dolph Lundgren borde rimligen vara tämligen rik. Nu har han skilt sej och lämnar barnen i Spanien för att flytta till Los Angeles med sin nya tjej, 23 år yngre. Han flyttar till LA för att satsa på karriären. Det kommer att ta tre månader innan han träffar sina barn igen. Den yngsta dottern är tio år. Dolph konstaterar att det är jobbigt att inte få träffa sin pappa på så lång tid. Men men, karriären.
Men men, Vad Dolph inte säger är: Det är svårt som pappa att inte träffa sina barn på tre månader.
Men men, vad Dolph dock säger är: Karriären går bra nu, man måste ta chansen.
Vi är på inget sätt lika Dolph och jag.
Jag mår dåligt när jag inte träffar mina barn på tre dagar.
Och sen har vi arbetslösa människor med barn, i förhållanden, som tvingas flytta 30 eller 40 mil för jobb. Om dom inte gör det blir dom utförsäkrade från A-kassan.

Jag vet inte vad frihet är.
Men jag har en känsla av att flera rika människor, karriärsmänniskor är ledande i den samhällsutveckling som kommer tillbaka nu i återigen ny skepnad, efter Julius Caesar, efter Napoleon och Hitler och flertalet diktatorer och otaliga amerikanska presidenter, med (i Sverige) Fredrik Reinfeldt i spetsen.
Sköt dej själv och skit i andra.
Men frihet, vad i hela friden är det?

3 comments:

Malin Rosén® said...

Bra blogg, verkligen! Här kommer jag kika in flera gånger. :)

Anonymous said...

Jag tackar också för en trevlig blogg! Jag läser den regelbundet och med stort nöje.
Såg dig förresten på moderatbasens krog i helgen. Tänk att du stödjer sådana förtappade människors verksamhet...

Jonas Bergh said...

Det är väl i och för sej hans dotters krog, tror jag. Men det blir ganska jobbigt att köpa varor och tjänster om man hela tiden måste ta reda på politisk tillhörighet först. Sen Akropolis (krogen alltså) försvann har jag haft lite svårt att hitta hem i Landskrona. När jag är i stan träffar jag gärna människor som jag inte träffar så ofta längre, därav Speakers ibland. Eller Seglaren eller Tycho eller Maddes, eller Dom Pedro eller den på Fäladen någon gång efter fotboll. Eller Hamnkrogen eller Pumphuset. Och några till har det blivit under exilårens lopp.
För övrigt är det trevligt att ha nöjda läsare. Tack så mycket.