Jag läser dagbok, 11/6: ”... och ett skrik följde honom ut i natten ...” Det är del av en skiss till ett tillägg i manus. Och då är det höstnatt på Ven. Det är ett av de sista grälen, det nästsista. Hans föräldrar. Det kan vara väldigt … jävligt, blåsigt och kallt. Och den där kylan i hjärtat. Jag läser dagbok, 18/6: ”Varmare i vattnet idag.” Och igår var det som vanligt, man åker baklänges längst fram till Tomelilla, sen åker man framlänges längst bak. Och sen kom vi till Simrishamn (och jag lyssnar på Lou Reed nu, och under dagarna och tidiga kvällen läser jag skrivarantologier, och sen, på kvällen i badkaret, läser jag Paul Auster, och jag var tvungen att titta på Lou i Blue in the face, och jag blir tvungen att tänka vidare på boken som alltså ska komma i september, På väg till Charlotta Anderson, på detta: att när man har stängt ner och stängt ner, stängt ute, byggt det där skalet sten- granit- titan- hårt, så börjar det sippra in, så finns den där sprickan som man kan täppa till, men den kommer tillbaka, nästan alltid, vidgar den sej, för ljuset) och Simrishamn är ju Simrishamn, när man har kommit till torget minns man att det bara bor femtusen i stan, när man kommit till torget vid kyrkan som vi gick in i innan vi spanade efter Ulf Lundell och Klas Östergren i trakterna kring Netto och Systemet och John Annas stod vid sina pocketställ, kvalitet för tjugo spänn. Men det var i alla fall ett alldeles förtjusande hotellrum med havet och hamnen och allt det andra. Edvard Persson porträtterad. Och Hasse Kvinnaböske spelar på Hamngillet på lördag, fri entré. Och vi somnade skönt i de sköna sängarna, vaknade mjukt och skönt. Men inga frukter vid frukostbordet. Jag läser dagbok, 3/7: ”Hamnplanen. Tvillingtanter i likadant maskinslitna jeansjackor, pastellfärger.” Och, ge dej nu, Simrishamn: Måste du ha så förbannat kallt i ditt sötvattenshav, smärtan i kroppen.