Min kanske bästa bok (som kommer att få sin förtjänta vördnad så småningom) skrev jag med en del Dire Straits ur högtalarna, men hela tiden drev jag ut smöret med hjälp av Velvet Underground och Lou Reed. Hela tiden ville jag åt det taggiga och såriga som är livet. Och Lou Reed är med mej varje dag och idag fyller han år och jag tackar dej, Lou, jag tackar dej för att jag får vara jag, vrång och frånvänd mot dem som inte orkar fatta, en gåva för de andra.
No comments:
Post a Comment