Vi målade ett ganska stort hus på Bjärehalvön, lyssnade på den där radion med bruten antenn. Vi hade varit ett par men inte längre. Men det tog några dagar med målandet och vi övernattade och det fanns ett barskåp och vi blev väl salongsberusade och den där radion med bruten antenn spelade då och då Instant repeater 99 och det blev kvällar då vi rörde varandra, stunder då vi trodde att vi älskade varandra mer än som goda vänner.
Vi satt ofta på Retro på Ängelholmsgatan då i mitten av 90-talet, pratade om litteratur och han hade skägg och långt hår och tyckte om melodiös hårdrock och jag lyssnade på allt, men många som sjöng på svenska, unga och gamla, levande och döda. Han skrev begåvat snårig poesi och jag försökte skriva tung och viktig prosa på ett lättförståeligt sätt. Men i någon sorts ensamhet och i Trash möttes vi, den dundrade in i oss och vi kände igen oss själva och varandra medan hösten eller den kalla våren var svår vid Möllevångstorget.
No comments:
Post a Comment