Jag låter bli att förbereda mej

Jag brukar inte förbereda mej inför intervjuer.
Nu blöder jag. Inte för att jag ska göra en intervju. För att jag skurit mej på ett kuvert.
Jag är inte en sån som skiter i vilket.
Men jag har ändå gjort en del intervjuer.
Tidningar, radio och teve.
Jag är ju ingen blockbuster.
Men ibland stoppar nån mej på stan.
Det är unga kvinnor eller äldre kvinnor som tror att jag är häftig eller någon att vårda eller hjälpa. Eller något annat. Jag vet inte. Kanske bara att de tycker att jag skrivit något bra.
Gud! Vad jag tycker om alla som skrivit och sjungit något bra.
Och någon gång är det män som är sju år äldre än jag, som säger: "Jag läser egentligen inte, men, fan, Jonas, du är bättre än Lasse Winnerbäck!"
Det har alltid varit Leonard Cohen och Lou Reed för mej. Men i Sverige har jag vuxit upp med punk och Noice och Ulf Lundell. Björn Afzelius, Mikael Wiehe. Och Ulf Lundell. Och Ulla Billquist och Lill. Och Nationalteatern.
Och Lena Nyman och Bodil Malmsten och Ulla Sjöblom. Anna Lisa Ericsson. Röda bönor.
Och, ja, Ulf Lundell.
Jag minns radiomorgnar med min mamma. Radio Malmöhus. Det är hemma och te.
Jag brukar inte förbereda mej inför intervjuer.
Vissa kanske tror att jag inte är rolig. Oj oj oj, så fel ni har.
Imorgon ska jag till radion och prata. Det får bli som det blir.
Jag tänker att min roligaste bok har titeln Mord.
Sug på den!