Okej. Nu kan vem som helst kommentera det jag skriver. Jag visste inte att det var stängt tidigare. Nu vet jag, och nu är det öppet. Välkomna!
4 comments:
Anonymous
said...
Boel, Boel...ojojoj, stackars, stackars, sömnigt, hon har verkligen gått och tänkt på den där titeln, och ändå fattade hon ingenting. Kanske förmycket Landskrona humor. Man lär sig skratta genom tårarna. Vissa människor når aldrig dit. De kan inte skratta ordentligt. Så att man skakar och man gör det för att man fan inte kan göra annat. Ja, ja. Vad gör man. Tråkigt att det kommer i HD, bara. Men ingen läser väl kultursidorna ändå, gissar jag, av dem du vill nå.
Man kan inte göra en bok som ska hålla en viss litterär standard om alla ska få skriva. Som punken, alla kunde inte spela. alla kan inte skriva. Det är inte invandrarna som skriker efter den ultimata landskronaantologin, det är snobbiga kulturskribenter. Men dom skriker inte så högt att dom gör boken själva, nä, dom dryftar sina brorduktig-åsikter först när boken kommit ut. Själva skulle dom aldrig offra tid och pengar för att göra något som stod dom nära hjärtat. DOM?! jag har fel. Det finns den och den och den, de flesta är bra. Jag är en förtjust läsare av kultursidor, men jag är en vandrare i verkligheten också, ingen tillfällig teoretisk besökare.
Bry dig inte om recensenterna! De har nästan alltid sina egna strategiska skäl till att skriva det de skriver, och utgår nästan aldrig från sina egna möten med böckerna. Därför blir det lite ängsligt, lite "hippt" och så där lite blink-blink-införstått med den egna kretsen. Undantagen är få (men de finns). Att skriva recensioner är inte en konstart eller någon upphöjd intellektuell syssla, som många recensenter har fått för sig. Det handlar om konsumentupplysning, att rekommendera saker man tycker är bra och varna för saker man tycker är dåliga (om man ska hårddra det).
Jag har gett ut fem egna böcker och givetvis har jag blivit recenserad. 20-25 recensioner var för de två senaste romanerna, de flesta positiva. Några bra skrivet negativa, andra bara taffliga. Jag kan bli arg på mjäkigt positiva recesnioner, slarvigt skrivna. Väl underbyggda tar jag åt mej av negativa recensioner, använder dem på min väg vidare. Vad jag blir sne på är när en recensent tydligt har bestämt sej innan den skriver recensionen, vad att tycka. Jag är inte kompis med Boel Gerell, men vi verkar i samma stad och brukar hälsa dom få gånger vi träffas. Jag tycker att hon har skrivit en snål och unken recension. Flera personer som har läst Landskronaboken har sagt till mej, fan vad bitter hon verkar. Ja, jag kan bara hålla med. En hårddragen definition av en recension är absolut konsumentupplysning, men en bra skriven recension är ju mer än så, eller, en jävligt spirituell konsumentupplysning.
4 comments:
Boel, Boel...ojojoj, stackars, stackars, sömnigt, hon har verkligen gått och tänkt på den där titeln, och ändå fattade hon ingenting. Kanske förmycket Landskrona humor. Man lär sig skratta genom tårarna. Vissa människor når aldrig dit. De kan inte skratta ordentligt. Så att man skakar och man gör det för att man fan inte kan göra annat. Ja, ja. Vad gör man. Tråkigt att det kommer i HD, bara. Men ingen läser väl kultursidorna ändå, gissar jag, av dem du vill nå.
Man kan inte göra en bok som ska hålla en viss litterär standard om alla ska få skriva. Som punken, alla kunde inte spela. alla kan inte skriva. Det är inte invandrarna som skriker efter den ultimata landskronaantologin, det är snobbiga kulturskribenter. Men dom skriker inte så högt att dom gör boken själva, nä, dom dryftar sina brorduktig-åsikter först när boken kommit ut. Själva skulle dom aldrig offra tid och pengar för att göra något som stod dom nära hjärtat. DOM?! jag har fel. Det finns den och den och den, de flesta är bra. Jag är en förtjust läsare av kultursidor, men jag är en vandrare i verkligheten också, ingen tillfällig teoretisk besökare.
Bry dig inte om recensenterna! De har nästan alltid sina egna strategiska skäl till att skriva det de skriver, och utgår nästan aldrig från sina egna möten med böckerna. Därför blir det lite ängsligt, lite "hippt" och så där lite blink-blink-införstått med den egna kretsen. Undantagen är få (men de finns).
Att skriva recensioner är inte en konstart eller någon upphöjd intellektuell syssla, som många recensenter har fått för sig. Det handlar om konsumentupplysning, att rekommendera saker man tycker är bra och varna för saker man tycker är dåliga (om man ska hårddra det).
Jag har gett ut fem egna böcker och givetvis har jag blivit recenserad. 20-25 recensioner var för de två senaste romanerna, de flesta positiva. Några bra skrivet negativa, andra bara taffliga. Jag kan bli arg på mjäkigt positiva recesnioner, slarvigt skrivna. Väl underbyggda tar jag åt mej av negativa recensioner, använder dem på min väg vidare.
Vad jag blir sne på är när en recensent tydligt har bestämt sej innan den skriver recensionen, vad att tycka. Jag är inte kompis med Boel Gerell, men vi verkar i samma stad och brukar hälsa dom få gånger vi träffas. Jag tycker att hon har skrivit en snål och unken recension. Flera personer som har läst Landskronaboken har sagt till mej, fan vad bitter hon verkar. Ja, jag kan bara hålla med.
En hårddragen definition av en recension är absolut konsumentupplysning, men en bra skriven recension är ju mer än så, eller, en jävligt spirituell konsumentupplysning.
Post a Comment