Sunday, November 12, 2006

Landskronaincidenten.

Det finns en bloggande journalist på HD/NST/LP (Helsingborgs Dagblad, Nordvästra Skånes Tidningar, Landskrona Posten - En tidning, tre editioner) som anser att allt går att diskutera på hans blogg, att han har högt i tak. Jag har skrivit till honom vid några tillfällen och fått snorkiga svar. En gång bad han mej om ursäkt, men det var efter mitt tredje inlägg, när jag citerade vad han skrivit i sin blogg, ojdå, tänkte han väl. Jag har visst skrivit så. Och bad om ursäkt. Men det var den gången.
Nu tror jag att han pikar mej en smula emellanåt på sin blogg (jag vet, jag kanske är paranoid, jag kanske överkattar mej själv, so what, i så fall är det nån annan han pikar). Bara för att jag tycker att han gnäller lite väl mycket. Journalisten tillhör dom som anser att om jag säger att allt inte är skit i Landskrona så betyder det att jag sticker huvudet i sanden och inte vågar inse problemen. Antagligen för att jag är nån sorts vänsterkulturmänniska som är på ett visst sätt i journalistens "vida" ögon.
Senast idag skrev han på sin blogg om att verkligheten inte är så som många tror att den är i skrivarlyor i Landskrona och övriga landet.
Det handlar om att några människor på tidningens kultursida har diskuterat den artikelsserie om ungdomsbrottslighet som LP publicerade lagom till valet (flera kritiker har varit positiva OCH negativa, man kan ju vara det, det är oftast så, både bra och dåligt). Något enögd och överdriven var artikelserien emellanåt, tycker jag, något överdrivet invandrarkoncentrerad, inget klasstänkande där inte.

MEN, jag undrar, journalisten är stolt över att bo på Öster, ett invandrartätt område i Landskrona. Han skriver att akademikerna och kulturmänniskorna inte vet hur det är i verkligheten. Han går ut med sin hund varje kväll, i den enligt honom förskräckliga verkligheten, men han blir ju inte rånad. VARJE KVÄLL och aldrig rånad (inte som han skrivit om i alla fall). Då kanske verkligheten inte är så farlig ändå, eller ...

Vad det gäller verkligheten i Landskrona, den farliga mörka verkligheten på kvällar och nätter, så vågar jag påstå att jag känner till den minst lika bra som journalisten. Och jag har heller aldrig blivit rånad. Peppar peppar, ta i trä.

Och nej, det betyder inte, alla andra som fortfarande vill titta så smalt, att jag anser att problemen inte finns. Det betyder bara att många människor är ute när det är mörkt på "farliga" ställen och klarar sej helskinnade. Att dom är rädda, beror bland annat på den "verklighet" som bland annat Landskrona Posten har hjälpt till att skapa. Den är inte helt falsk, men inte bara sann heller.
Man ska vara försiktig, det säger jag till min dotter, till mej själv. Det finns farliga typer i mörkret, men det finns annat också. Man behöver ju inte gå ensam på dom mörkaste ställena.
Dagens värld har svarta sidor, det finns skit, och det är bra att man vet det, för då kan man förändra. Men det finns inte bara skit.

Balans. Distans. Perspektiv, please.

Obs. Det var inte den bloggande journalisten som skrev artikelserien.

2 comments:

Ray&Heidi said...

Vi tycker NST e en högerskitlögnarfanhelvetesblaska!
FRED,KÄRLEK och RESPEKT!
Punk på daj från axeltofta!

Pibe said...

Tack!