Thursday, November 23, 2006

Mogna män småpratar över nätet utifrån ett fotografi. (Hoppas att du inte blir arg för att jag publicerar detta, XX, men jag tycker att dom yngre bloggläsarna behöver upplysas, och dom äldre inte glömma sitt ursprung.)



Örjan börjar så smått växa in i den roll han spelat hela sitt liv. Precis som hans tunnhårighet passar hans personlighet bäst på en man som fyllt 50.
Att sitta vid en bardisk är inte det lättaste men här gör han det väldigt snyggt. Att få till det skeptiska leendet och den dryga blicken i ett helt vanligt krogreportage om PA&co imponerar.

see ya
XX


Som taget ur en filmatisering av Handelsmän och partisaner, om man ta bort PA&CO.
Jonas


Precis så.
Överhuvudtaget borde nån flytta på Lassgård, Persbrandt och han Krister Henriksson så att Örjan får göra fler filmer.
Förutom bilden på Örjan vid baren är det en sak till som berört mig senaste månaderna. När Östen W dog satte svt in ett minnesprogram med Östen, Cornelis och Ernst-Hugo. En liveföreställning från 70-talet där de lät slumpen avgöra vilket nummer som skulle komma härnäst. Sånna föreställningar ser man inte längre, sånna män finns inte längre.

XX


(Här gör jag ett inlägg som stammar från en resa till dom brittiska öarna, när en sång var populär, They don´t make jews like Jesus anymore, hette den. Jag har aldrig förstått om det är elakt, roligt, eller vad ...)


Jag skrev i HD under rubriken, Så minns vi Östen. Jag skrev om sjuttiotalet när jag hörde Kivikspolka för första gången, en fantastisk sång, tyckte jag då. Och sen upptäckte jag den på äldre dar, när jag visste vem Piraten var, och dessutom flyttade till Vollsjö.
Och Lasse Holmqvist. Dom kan ju vara lite långsamma i dagens tempo, men som medelålders (om jag nu är det) är det skönt när det inte går så fort.
Elvis Costello hade ett sånt hjul under en turné.
När jag för några år sen jobbade som personlig assistent var jag på bio och såg Colin Nutleys ganska dåliga Marklundfilmatisering, där gjorde Örjan och Brasse storartade roller. Och så är det Magnus man ser överallt. Men det är så med dom riktiga killarna, dom har en helt annan integritet.
Fridens
Jonas

Så kan det gå till, ungdomar. Inget konstigt alls. Allt detta medan jag lyssnade på Vad tror du hon vill ha, en av dom glömda pärlorna.

22 comments:

Jonas Bergh said...

Örjan gjorde en klassisk rolltolkning av Bart i filmatiseringen av Ulf Lundells Jack. Göran Stangertz var Jack och Kjelle B gjorde en manisk Harald.
Janne Halldoff regisserade.

Anonymous said...

"VAd tror du hon vill ha"? Är det Rymdimperiet-låten? Spelade den för dottern när hon fyllde 15 häromveckan. Kul låt, tyckte pappa...

Daniel said...

Stagnertz är pendlare, bor i eslöv och laddar sitt kort hos mig ibland.
Den är bra, Jack. Som tidsdokument iallafall.

Anonymous said...

Ja, Rymdimperiet var det väl (dom bytte namn ganska fort, och låten finns i en liveversion med Imperiet också). Jag ska spela den för min dotter också när tiden är inne.
Men dom vill väl ha andra grejor nu, ungarna, helt i sin ordning.

Anonymous said...

Men han jobbar ju i Helsingborg. Han har alltid varit lite skum, den där Stangertz.

Daniel said...

Ja, han gör väl det. Men jag ser honom rätt ofta i Malmö. Eller, ibland. Och Göran Skytte, för att nämna en annan gammal relik.

Jonas Bergh said...

Han regisserar nog nåt i Malmö, jag har för mej att jag läst det.
Skytte ramlade av ett bord sist jag såg honom. Han är dessutom omnämnd i Malmöboken som kommer i dagarna från Polen.

Anonymous said...

Spännande!

Anonymous said...

Vad är spännande? Stangertz eventuella regisserande? Örjan? Eller rentav Östen?

Anonymous said...

Aha, Skytte i Malmöboken, eller?
undrandejonte, skulle det stå-

Konungen said...

Hittade din bok på bibblo
Den om Jonas som super i Landskrona.
Den är stark. mkt stark. o underhållande. Ger nån logik åt missbruket.
Jag jobbar med missbrukare o läser det mesta jag hittar. Oftast är det bukovskiglorifiering, det är inte din text.
Din text är vacker och berör.
Skulle helt klart kunna tänka mig o ge den till en klient som är stabil i sin nykterhet.
Mkt bra.

Anonymous said...

Roligt, tack.
Jag skriver just nu en sorts fortsättning. Om livet efteråt. Jag träffade många trevliga människor på soc då, om än i trista lokaler.

Anonymous said...

Kul att du träffat bra socionomer
Media brukar mest fokosera på dom som inte är bra alls
Var det i Malmö har du min sympati angående lokalerna.
Jobbade i Fosie o det var värre än en anstalt faktiskt

Kuffen said...

Nu ska jag inte smöra för författaren. Men faktum kvarstår: jag läste ut hela En sång för Sonny och Karola under gårdagen. Antingen säger det nånting om boken eller också om undertecknads disponibla tid.

Anonymous said...

Kinky Friedman and the Texas Jewboys, han vill bli guvernör i Texas nu under parollen How hard can it be?, låg bakom låten, men det vet du säkert. Grymma deckare skriver han. Eller, de är helt värdelösa dramaturgiskt, men jag älskar jargongen.
Men du... Filmatiseringen av Jack är ju något av det sämsta som har gjorts. Den är ju i klass med Lust eller Den frusna leoparden. Göran Stangertz och Kjelle Bergqvist, samt även er käre Örjan, är ju rent skrattretande usla. Jag förstår inte hur det gick att göra en så dålig film av en så bra bok.

Anonymous said...

They don't make jews like Jesus anymore, alltså. Låten.

Anonymous said...

Anna: Ja, det är verkligen en dålig film, men det är ju det som min kompis säger, att nu, tjugofem år senare, så har Örjan börjat hitta stilen.

Jag har inte läst något av Kinky, men mycket om honom.

Jag befann mej på Soc i Södra Innerstaden, men kvinnan jag gick till och pratade med under nästan två år hade försökt piffa upp sitt rum med akvareller, men ändå: Institution.

Kul med Sonny och Karola. Jag tror att jag försökte skriva en viktig men ganska lätt/snabbläst bok, efter den lite mer svårforcerade (kanske) Och fortsätta vidare bort.
Kul att dy tyckte om den, om det nu var det du gjorde. Jag väljer att tolka det så i alla fall.

Thomas C Ericsson said...

Jonas, jag tror Döttrarna drömmer om ungefär samma saker som på Rymdimperiets tid.

. . . . . . . . . . . . . . .
"Vad Tror Du Hon Vill Ha? (Thåström)

Hon är så trött på att alltid var barn
Hon hatar alla jävla myndighetsdar
Så vilken dag som helst, så sticker hon från stan
Hon vill för fan bestämma sina egna dar

Vad tror du hon vill ha på sin födelsedag?
Drömmer om föräldrafri dag
Hon ryser med välbehag när hon
drömmer om att få va på ett starletomslag
drömmer om att få va på ett starletomslag

Hon har så tråkigt på sitt kontor
Hon drömmer sej långt, långt bort från där hon bor
att få lukta gott med Dior
Det har hon fått från sin egen mor

Vad tror du hon vill ha på sin födelsedag?
Hon drömmer om skatteavdrag
Hon drömmer om fiche ett tag
Hon drömmer om en ständig avlöningsdag
drömmer om en ständig avlöningsdag

Hon läser tidningar om behov av kurator
att vi behöver en hjärtsimulator
till en hel nation är fast i respirator
det har hon sett på sin hemdator

Vad tror du hon vill ha på sin födelsedag?
Hon drömmer om att gå ner i vikt
Flytta till ett bättre distrikt
Drömmer om att få byta samhällsskikt
drömmer om att få byta samhällsskikt."

Konungen said...

Jag har jubbat i Södra Innerstan oxå. Fast på Familjecentrum, där var hemskt

När min dotter var o hälsa på mig i Fosie började hon gråta för att det var så fult o så låst

Anonymous said...

Thomas, det tror jag också. Jag hade Starletpassagen i huvudet när jag skrev, och tänkte att Starlet är väl inte drömmen längre. Jag brukar tycka att allt är samma och annorlunda. Samma företeelser och känslor, lite andra redskap bara. Jag böjer mej och erkänner ett för snabbt svar.

Förresten, du som är Ulf Lundell-diggare, och vi ändå har pratat om filmen Jack, så vill jag verkligen rekomendera dom som sett den och tyckt att den var intressant (det kan filmer vara på många sätt) att ta det ett steg längre och försöka få tag på Sömnen (efter Ulfs andra roman), där gör Mats Ronander en fantastisk Tommy Cosmo, och han slår också an en klädkod som jag bara har gott att säga om.
Dessutom finns det ett ledmotiv som är mycket fint. Nog nu heter sången och om jag minns rätt finns den bara på boxen Livslinjen från 1991 (?).
Som film betraktad, om den ska stå helt för sej själv, är den väl sådär. Men mitt i hela kontexten (Uffe, tiden, Malla) är den prima.

Kuffen said...

Japp. Så ska du tolka det. Men den andra, den om Jonas, pheeww. Den gör mig nojig.

Om Lundell tänker jag inte skriva nånting alls.

Jonas Bergh said...

Int ska du bli nojig av den boken, den innehåller mycket humor och berättarglädje, och ett lyckligt slut.
Ulf Lundell kan man gilla eller ogilla på många olika sätt. Jag tycker att han skrivit många väldigt bra sånger, och en hel del som jag har svårt för. Ju mer bluesboogie desto sämre i mina öron.