Vi ses igen, på andra sidan floden

Jag träffade en begåvad yngre kollega igår. Jag gillar att prata med honom, han påminner på många sätt om en mognare version av mej när jag var yngre.
Vi träffades på Bullen i Malmö. Det är stamstället nummer ett eller två eller tre av dom ganska många stamställen jag samlat på mej under åren.
Vad är ett stamställe?
Tja, där dom vet vad du heter, vet vad du dricker. Kanske. Bland annat.

Vi träffades på Bullen. Jag drack mina lätta och han sina starka öl, efter några stycken sa han till mej ungefär såhär:
”Du går ju bara på Bullen, här är ju medelåldern 56.”
Det var både roligt och träffande sagt. Och sant och falskt.
Medelåldern ligger nog strax under femtio.
Jag går absolut inte bara på Bullen.
Men jag är trygg på Bullen. Jag gillar personalen. Jag gillar många av dom som är till och med äldre än 56.
Jag har en pappa som jag tycker mycket om, älskar. Men jag har i hela mitt vuxna liv omedvetet dragits till äldre människor, såna som både pratar mycket och lyssnar. Såna som klappar mej på axeln och säger att jag är bra. Såna som har bjudit mej på öl när jag varit pank och desperat och halvcharmig.
Det har med en för tidigt död och ikoniserad morfar att göra. Det är jag ganska säker på.

Jag träffade en begåvad yngre kollega igår. Jag är 37 år. Det är ungt för att vara författare. Jag är inte van vid att bli kompis med yngre författare. Det spränger i mej. Jag vill berätta, tipsa och jag vill dom (två som jag känner) mycket mycket väl.
Jag vet kanske snart mycket om livet som litteratör.
Jag vet inte särskilt mycket ändå, jag lär fortfarande.
Jag lär mycket av äldre människor, särskilt när jag är en sil som tar bort det som bara är snack snack.
Jag är på väg att bli en sån själv.
Jag är på väg att bli en sån som kan kallas besserwisser (fast det har jag kallats ibland under många år, av folk som inte orkar gräva djupare, eller bara skoja).

Ni skulle se in i mitt huvud. Jag vet inte hur det ser ut i era. Men i mitt, det bara poppar upp hela tiden, allt det som jag tycker är intressant. Allt det jag vill berätta. Jag silar ut en stor del och håller käften.
Men jävligt mycket, för mycket kanske, sipprar ändå ut.
Man måste ta saker och ting på allvar, man måste ta ett spadtag till.
Det är upp till er, mina vänner, att sila resten.

Beatles av Lars Saabye Christensen, ge ut den i pocket nu, W&W! Det är många som behöver den.