Reklam ger liv

Den vackra kylan kom igår. Den höga klara. Krispiga som jag har hört många säga dom senaste dagarna, på teve och i radio.
Det är en vacker kyla som börjar bli varm denna tidiga förmiddag i Limhamn. På bibblan. Jag är på stadsbiblioteket en gång i veckan ungefär. annars häckar jag här. Hela dagarna.

Men ibland går jag, cyklar, på stadens gator som en vanlig man. Lämnar min mysiga grotta som mitt huvud ofta är. Nu, sen jag lärt mej leva med smärtan.
Try it, you´ll like it. Allt blir mycket ljusare.

Kolonistugan under sensommaren, solen in på det speciella sättet. Och fiskgratäng i ugnen.
Och sen en värdelös dansbandsdomare som förstörde BoIS seger. Och det är sant. Det var en usel domare.
Och HIF-spelaren i Bunkeflo var tursam, och fånig som hånade publiken.
Och givetvis fanns det en del imbecilla puckon i BoIS-klacken.
Och givetvis ligger inte fotbollsspelare över genomsnittet när det gäller nyanserad samhällsanalys. Och det är inte konstigt. Dom är unga med nästan bara fotboll i huvudet (visst, familj, och några studerar, någon har en hund, han i Kalmar är med i sossarna, jag vet).
Personligen är jag bara en simpel baksätesförare vad det gäller fotbollsanalys.

Men man ska tänka sej för, som så kallad förebild, innan man går ut i Landskronas enda (förlåt Skånskan) dagstidning och säger att man inte vågar gå ut ensam i stan. Det var en fotbollsspelare som gjorde detta.
Antagligen är han en som känner någon som känner någon som fått på flabben. Antagligen är han en som köper allt med hull och hår som står i tidningarna. Antagligen är han en som inte undersöker verkligheten.
Antagligen är han som tanten som nästan var nittio och blev intervjuad i gårdagens Landskrona Posten, det var bättre förr.
In my ass.

Ja ja ja, jag vet. Och jag är total motståndare till våld. Total motsåndare till huvuden som sticks i sanden.
Men det jag är mest motståndare till är människor som bara tycker utan att tänka, utan att undersöka.
Men jag startade en cykeltur 22.15 igårkväll, for genom centrum, genom öster och vidare till stationen. Såg en hel del människor. Ensamma, två och två, några med hundar, ett gäng på fyra killar med utländskt ursprung.
Och det var en hög och klar kväll, något blåsig. Inga polissirener, inga hundar som luktade till sej rädsla.
I alla fall inte som den rädslan jag kände i Vollsjö, där pyromanen härjade, där grannen blev knivhuggen och dräpt. Där pistolskott ljöd i natten. Där helylle svenska ungdomar misshandlade en äldre man i sitt hem. Där barn tog sitt liv. Där alla bodde på landet och var brunt svenska från skiten deras förfäder trampat i den skånska bördiga inavelsmyllan.

Och nyss läste jag om en 81-årig kvinna som blivit nerslagen. Det är för jävligt. Det händer skit. Man ska vara försiktig. MEN man kan gå ut ensam om man är en ung, vältränad fotbollsspelare. Och om man är en trettioåttaårig författare också. Men man ska givetvis vaka över sina steg.

Jag vet att Okkonen fick på truten på krogen. Jag vet inte varför. Men jag vet att slagsmål på krogen är en alldeles ny företeelse som uppfanns i Landskrona strax innan Sverigedemokraterna tog över folket och kylde ner den mentala istiden.

Detta var ett långt reklamstycke. Ett hål i huvudet där ljuset tar sej in kommer i slutet av oktober. Smygsläpp i Landskrona den 12/10. Stor släppshow på Victoria 30710, då kommer jag, Andrzej Tichy och L.T. Fisk att framträda, samt två till som ännu bara är halvklara.

Snart kommer jag (här på bloggen) att berätta historien om boken, och en del andra utflykter. Reklam på bästa sändningstid dygnet runt.