Främmande
Danska kvadratmeter. Jag önskar att det lilla radhuset som blir vårt idag hade haft danska kvadratmeter. Vilka möjligheter!
Jo, jag tog tåget med mitt sista korrektur igår. Tog mej till Köpenhamn, Vesterbro först och sen via Drop Inn till Nörrebro. Och tåget hem igen. Läste hela boken en sista gång. Nu ska den till tryck.
Fyrtio danska kvadratmeter får man ha om man vill kunna fortsätta röka på krogen. Det är en sida hos danskarna som jag gillar, att man med ett skratt bänder på ramarna och står stolt. Sådant får mej att känna mina danska rötter.
Men när man slår sej för hårt på bröstet och låter allt mynna ut i självgodhet och total rätt att bestämma vad som är gott och inte. Rätt och inte. Då kan dom pilutta sej, som vi säger numer sen Johanna hittade ett gammalt band med Madicken.
På vackra vägen Simrishamn, Tomelilla och Sjöbo, och vidare upp mot Vollsjö. Fy fan vad det ser ut hos dom stolta svenskarna där. Och man klagar på invandrare som skitar ner. Ta en tripp till Sveriges hästtätaste kommun och märk att det inte är hästarna som är smutsen. Tvätta din vikingahjälm och gnid bort smutsen från T-shirten som tjuter Absolut Svensk.
Carl Lewis var dopad. Det vet vi ju. Bara för att hans preparat ännu inte var dopingklassade, eller för att man la så mycket pengar på smarta varianter. Han var likväl dopad.
Mustafa Mohammed? Johan Wissman? Mustafa ser ut som en löpare. Han har jobbat hårt. Det har Wissman också. Jag gillar honom. Inte så dalkulligt kronprisessig som Sanna Kallur. MEN! Killen kommer från Helsingborg, man vet aldrig.
Det är egentligen inte det. Det är självgodheten jag vill åt. Hej, jag tar den nu. Spolar ner den i toaletten.
Kul för Stefan att han hade så fina hopp fram till 2.33.
Ny bostad. Nya böcker. Nya barn. Nya grannar. Ny luft i däcket. Jag ska skriva en sång när jag packat upp gitarren och fått den stämd. Den ska återigen handla om pojken som ramlade av vägen, hittade stigen, flöt vidare in bland träden och ut på ett hav. Sen var han ute på vägen igen. Den såg likadan ut men var en helt annan.
4 comments:
jag sitter i Lappland sen tre månader, och här har varit stort o tyst och dejligt. Men nyss blev det kallt. Snö på fjällen idag. Och jag avundas din promenad i trakterna av Nörrebro, i min älsklingsstad. Men den omgivande touchen av dansk antiauktoritär stil. Ja, det var visst bara det.
JO, och så har jag fått veta av en kompis att jag ska läsa nån av dina böcker. Nästa?
Jag tycker att du ska läsa En sång för Sonny och Karola. En bra introduktion.
Lappland besökte jag som ettåring, sen har det liksom aldrig blivit av igen.
Jag är inte säker, men det kan ha varit 37 kvadratmeter, och då är det ännu mer fantastikst.
Vi är inflyttade nu, det är större på insidan än vad det verkar på utsidan. en visdom i sej, det.
Poet??? You are... !!!
ditt språk är vackert och lämnar avtryck/intryck! Din blogg (som jag hittat till, via svenskafans/landskrona bois) ger mersmak och idag, som är en ledig dag, ska jag läsa din sonny & karola.
Lycka till med nya boken och tack för att du väljer vackrastaden som plats för din lillpremiär..
/Ursula
Post a Comment