Men hon tyckte att tjurfäktningar skulle förbjudas

Jag läser gatunamnen, stadsnamnen. Jag ser haleluja och jag längtar dit. San Fran, Los Angeles, New York. Yorkshire, Leeds och till floden i Bristol där grisarna flöt med ett gnägg. Tidvattnet i Wales och Dylan Thomas, och på andra sidan mjölkhagen kan man finna ett livligare lugn.

Jag ser en gnutta Tati, och jag längtar dit. Och fåret Shaun, köp en DVD för en hundring.
Andra tider, andra platser.

Anna leker i vårt radhus, med en kudde i klara färger och mönster. Hon skrattar och ler.
Elsa kommer upp med en hatt med två hopknycklade papper i. Jag ska välja ett, vilket spel hon och Johanna ska spela.
Jag längtar hem och bort.
Det blir Diamantspelet.

Jag slipar mina diamanter i min bod, lyssnar på P4 eller blandband eller vinylskivor från förr. SH. Imperiet live. Vatten och sand.
Jag slipar men låter några kantigheter vara kvar, lagom mjukt och hårt.

Jag tror det om Che Guevara när jag längtar till Argentina, när jag hänförs av det spanska språket. Att han förblev ung och lättpåverkad, lite dum bakom den strålande intelligensen, livet igenom till den tidiga döden. Som James Dean med drömmen om en snabb Porsche, och jorden som aldrig höll sej kvar vid hans fötter.

Piedestaler ska vi hålla dom döda borta ifrån. Ikonbilder ska vi sparsamt måla.
Det fräter bort dej, när du lever ditt liv genom andra.
Jag är Fader Teresia, en mycket gammal och vis man med sår av fel och brister. Halt och lytt och felen, både här och där.