Vad har du i dej

Wermelin har köpt en trippelbox med en som inte blev Dusty Springfield på sextiotalet. Det finns om man letar, guldet glimmar bland skräpet. Tycker Wermelin, och jag håller med.
Söndag när Sportradion har tystnat och nämde Wermelin tar över. Kontemplation.

Som störs av det förbannade smällandet. Dom eldade upp en förskola, dom vita limhamnsungarna, med fyrverkerier. Kom ihåg det, sverigedemokrater, när ni spyr ytterligare galla över socialbidragstagarna. Som i er förvrängda värld endast består av muslimer.
Jag läser insändare där sd:anhängare ondgör sej över att blattesvinen får socpengarna innan jul. Men vi hederliga arbetslösa (svenskar) får vänta.
Jaha. Pengar från Alfa-kassan kom i alla fall den nittonde december, vad jag vet.

Johanne Hildebrandt skriver i Aftonbladet om att det måste ju finnas gränser, för hur långt vår svenska/västerländska snålhet får gå.

Det måste finnas gränser för allt. Som att när en full kille på krogen tränger sej på och snackar dynga om våld på ett skojhotfullt sätt med människor han inte känner som för egna samtal, som inte bett om hans sällskap. Så tar han bara plats. Och det finns undersökningar som visar att ord blir till handling. Alkohol. Män som börjar låtsasbrottas och sen dyker någon gammal skitsak upp omedvetet i skallen, och plötsligt är det blodigt allvar. Plötsligt står en familjefar från Oxie och slåss med några invandrarkillar utanför Mac Donalds på Gustav Adolfs torg. Han som jag inte ville prata med. Uppför dej ordentligt. Här sitter jag, du har ingen rätt att störa mej.
Det handlar inte om att jag är en tråkig typisk svensk. Det handlar om integritet, och att fulla oartiga krogbesökare är tråkiga.

Ibland får man ge sej. Två olika människor som inte känner varandra har kräftor på julbordet. Den ene från floden och den andre frusna från Turkiet eller Kina. Man lär sej, om man vill.

Han som brukar komma fram och prata med min äldsta dotter, alla dom som brukar göra det. Dom som aldrig har träffat mej eller min dotter tidigare. Som rör sej alldeles för nära. Jag blir kylig då, när dom säger till min dotter: ”Ah, du är fin du, du är söt. Jag har också barnbarn/dotter, men jag får inte träffa henne.”
Nähä, varför då?
Nähä, varför överklagade du inte misshandelsdomen om du nu var oskyldig?
Nä, jag är inte otrevlig, det är du som är packad. Jag och min dotter har rätt att välja vem vi vill umgås med.

Gör vad ni vill med era liv, men kräv inte att jag ska vara en del av det, bara för att ni är fulla och sentimentala. Eller aggressiva, för det blir ni alltid förr eller senare. Kom till mej nykter om du vill snacka allvar.

Tommy Körberg och Amy Winehouse uppträdde på isbanan i Folkets Park. Det är den mixen som gör att vi trivs där, vår familj. För att inte tala om nöjesutbudet på Far i hatten.
Det var ingen nyspolad is, och min pappas gamla skridskor var oslipade och min hockeykarriär från förr visade sej inte på något sätt.

Jag träffar människor med författardrömmar ibland, på krogen. Dom vill berätta. Dom vill att jag ska läsa vad dom skrivit. Dom vill att vi ska samarbeta. Jag säger det då också, hör av dej, ger dom min mejladress, telefonnummer kanske.
Sen kommer inget.
Människor snackar ofta skit redan på ganska tidig fylla. Jag vet, jag har sannerligen varit där.