Det ska vi fira
Vi gläds åt fem år av frihet, demokrati och glädje i Irak. The american way.
Vi kommer ihåg anledningen till invasionen. Massförstörelsevapen (fanns inte.) Al-Quaida (fanns inte).
Lekmän som jag pratar om hur hemskt kvinnorna har det i dom förtryckta länderna, och köper nya tajta toppar och jeans åt sina femåringar.
Vi hann åka lite pulka igår, i parken utanför fönstret, mest på lera och gräs, men lite fart blev det.
Sen for familjens flickor till nordligaste Skåne.
Och jag for till Köpenhamn. Jobb jobb jobb.
Jag sitter gärna på Nyhavn 17 och skriver. Den gamla syltan en halv trappa upp, som blivit dyr och norsk. Men jag har minnen. Och jag trivs med ljuset. Det är som Skagen eller Provence. Jag blir Evert Taube.
Jag skriver inte en kort bok för att jag har bråttom. Eller för att jag är rastlös. Jag skriver en kort bok för att det den här gången måste bli en kort bok.
Men det är skönt att se slutet lite närmare än vanligt.
Sen ska jag på romanen igen.
Och eftersom dom som flyr Irak, måste vara motståndare till demokrati, så är dom inte välkomna till The land of the free. Dom hamnar i Södertälje istället.
Slut. Så heter boken just nu. En lång novell och fyra normallånga, verkar det bli. Jag skickade lite provbitar till det stora förlaget, så får vi se om dom nappar. Och när fisken i så fall kan serveras.
Annars finns det andra gösar i sjön.
Och så vidare.
Men jag skulle gäna se ett fungerande samarbete med W&W.
Puckad dansk krönikör skriver putslustigt brev till Muhammed i Ekstra Bladet, där en artonåring i vanlig fri ordning visar pattarna för dom dreglande pilsnergubbarna. Krönikören undrar hur Muhammed kan tillåta så hemska saker i sitt namn. Och så vidare, i hyggelandets fräckhet och avslappnade stil.
Och jag slutar där jag började. Bush krigar i Guds namn. Hur skulle ett brev till Gud se ut, Puckokrönikördansk? I ert lilla snåla land.
6 comments:
Du var vi i Köpenhamn samtidigt, igen. Märkligt.
Kort skriver man när man har tid, det är det långa skrivandet som ofta har bråttom. Att skriva kort tar så oändligt mycket längre tid, många romaner lider stora brister av att deras författare inte kunnat vänta och hålla tillbaka. Många romaner skulle mått bra av att blivit korta.
Daniel: Vissa dagar är som gjorda för en liten resa.
po v: Jag läser en deckare i badet nu, den är över sexhundra sidor och totalt överlastad. Tre- fyrahundra hade funkat.
Viss poesi tar tid att få exakt och kort. Annan poesi verkar vara skriven av någon som inte orkar skriva en roman.
Jag har hyfsat med tid just nu. Och en vilja att skriva något rakare och något annorlunda än mina senaste romaner. Det är skönt att växla ibland.
Att vara exakt och inte pladdra är något att jobba på.
Det där med "gösar i sjön" har du fått från senaste numret av Fiskejournalen, eller hur? Vårgösen.
Just det. Och den är inte fridlyst vad jag vet.
Jag vet inte hur ni har det i LA, men här i HBG kan man ofta se - kanske inte femåringar, men typ trettonåringar - i tajta toppar och tajta jeans med väldigt lågt skuren midja och slöjor på huvudet. Det ser lite kul och paradoxalt ut på nåt sätt. Ena foten i Sverige och den andra kvar i Irak typ!
Om jag minns rätt så lästa jag din första roman när den kom ut (minns att jag gillade den iaf), sen har jag tyvärr missat de andra. Så man kanske skulle passa på att läsa din nästa. Jag gillar korta romaner! :)
Post a Comment