Utdrag från något

Flipper. Köpenhamn. Tivoli. Flickor som tjatar. Jag som inte kan säga nej. Nu kommer regnet. Nu kommer blåsten. Nu kan jag jobba bättre. Nu är det andra punktisen på en vecka. Det blir pengar det, som Malte Lindeman sa, Valfrids son.
Flipper. Dålig aptit. Promenader inte för att promenera utan för att komma nånstans tvunget. Promenader för att jag inte tycker om stadsbussar.
Och hela tiden flipper.
Och hela tiden en massa annat. Telefonsamtal jag aldrig ringer, men borde.
Pengar som jag inte ens fått se försvinner.
Och hela tiden ändå ett slags lyckligt liv.

Och att möta det första riktigt mörka vårregnet med bankande huvud. Och allt annat som värkte, värkte ju bara hårdare då.
Jag somnade om. Vaknade. Värmde lite tomatsoppa. Somnade om. Vaknade, och in i frysen igen, isbitarna som smälte nerför mitt huvud som kändes mildare nu. Och en burk med sparrissoppa att värma.
Söndag, Herre, det var verkligen söndag. Vad gjorde du inte för att få dina lamm att förstå storheten i att slippa plågan ibland, få dom att känna tacksamhet för att någon gång då och då få se en lycka komma gående på den rökiga grusstigen, snabbt svisja förbi.