Medan tidvattnet vänder

Nedanför stadshuset. Inga venbåtar att vinka till där längre.
Ingen kolonistuga att gå tillbaka till.
När jag kommer med bussen förbi Slottscaféet, och inte hoppar av.
När bussen passerar vägen som går upp och ner mot kolonistugorna, saknar jag mej själv på väg dit.
När jag vill byta miljö, utan att bo på hotell.
Nu kan jag inte åka upp till huset i Påarp utanför Halmstad.
Nu kan jag inte åka till kolonistugan.
Nu har jag ingen fast punkt att smidigt byta miljö i.
Det tynger mej nu på våren, jag hade behövt det så.

Nedanför stadshuset och det är skärtorsdag och solen skiner och jag stannar en stund på bänken och om mindre än en månad har jag inga pengar kvar.
Och ändå tittar jag efter fritidshus i botidningen.
Vem vore man om man slutade drömma.

Sen sitter Maddi och Pekka på Seglarpaviljongen när jag möter upp med Windy. Jacks friidrottstränare är också där. Jag trodde att det var Stefan, men det var det inte.
Det är stilla och solen är varm och lite mild genom tunna dimmslöjor. Windy äter en sillamad till ölen.
Gubevars, det är ju påsk.
Sen kyler det på något från det kalla havet, dimman blir moln.
Vi tar oss uppåt mot Glumslöv, dit dimman inte når.
Alltså, Windy cyklar och jag väntar på bussen. Träffar min kusin Niklas som jag träffar alltför sällan.
Kvinnor och barn har gjort en god och trevlig middag.

Det är långfredag och vi är i Borstahusen nu. Barnen åker rullebör och slänger trä av olika slag i vattnet, med sin farfar.
Vi spelar badminton. Vi är alldeles intill det stilla vattnet.
Jag cyklar till affären för en tidning. Cyklar till hamnen och Pumphuset. Det är min lilla hamn. Jag känner en glädje en sorg och en saknad.
Jag känner ett badsug när jag cyklar ut på Hooken.
Sen äter vi min mammas thailändska, eller crossover, gryta. Den är nog sötsur, och väldigt god, spicy.

Johanna ger sej av sen.
Jag och barnen stannar.
Elsa går med farfar till en lekplats och hamnen. Anna sover och jag cyklar längs havet mot vattentornet och småbåtshamnen där. Människor överallt och jag fortsätter till torget och tittar in på Soffans pappas utställning.
Windy berättade om någon bekant (helsingborgare) som raljerade över att man inte skulle åka till Landskrona. Som allt annat: Dom som inte vet sätter agendan.
Vi andra, utan skygglappar, njuter i solen medan helsingborgarna fortsätter sin bisarra strävan efter att bli andra klassens stockholmare i gårdagens fulaste mode.
Förresten, vad har vi fått av Helsingborg på riksplan den senaste tiden? Jo, Idol-Jay och Dagis-Saade. Bra jobbat av sundets kitschiga pärla.
Så. Allt är sagt.