Politik är inget mode

Jag tänker ofta på Peter och Lena som hade Bok o Papper i Landskrona. Hur trevliga dom var. Hur snälla dom var mot Elsa när vi kom dit och letade bland dom antikvariska böckerna och serietidningar.
Kaffe och kakor. Eller, bara kakor, jag dricker sällan kaffe.
Jag växte till viss del upp i den affären. Det var Sture Anderssons sportaffär tidigare och min pappa hade sin tandläkarpraktik bredvid. Jag och min bror brukade hålla till där, i sportaffären. En som hette Anders var rolig och Buckla Hansson var strängare.

Nu sjunger Gasolin på min bandspelare, och jag kan inte låta bli. Jag kan bara känna att, var tog det vägen. Och jag vet ju att det bara var och försvann och det var inte så fantastiskt som vi trodde. Och det kommer nya grejor. Det kommer alltid nya grejor, sen dör man.
Se din by fra tårnets top. Och jag kan börja lipa då. Hur vi hade det. Det var mest skit, Som vanligt. Men så roligt vi hade i mellanrummen, Henke, Jocke, Malin, Soffan, Windy, Myran, och även Maddi, och flera till. Hur vi levde (i alla fall vissa av oss) dag för dag. Henke och jag under ett år, musik och böcker och olycklig kärlek, och alkohol. Och, fan, kan vi inte sno ihop lite stålar så att vi kan åka till Köpenhamn.

Nu lyssnar jag på Lill Lindfors, Sången han sjöng var min egen. Lill, på det omslaget på min vinylskiva är hon underbar, ljuvlig. Och att hon faktiskt kan få sången att bli varje lyssnares egen. Det är en bragd. Det är, för mej, en resa i en tid av möjlig trygghet. Det är en resa in till selektiva barndomsminnen som får mej att känna att jag en gång var i en kramande bubbla.

Jag glömmer aldrig när Peter beställde femtio ex av min lilla bok Så enkelt i solen. Han pröjsade. Han visste att han och Lena skulle konka, men det struntade han i, jag kände det som att han ville hjälpa mej. Och Lena gav mej en bok av Slas. Dessa underbara människor.
Men Peter är död och det var längesen jag pratade med Lena, men jag tänker skicka några böcker idag.

Kom hem till mej så gör vi nåt ihop. Så sjunger Mikael Wiehe när han är ung i min stereo just nu. Och folk får ha sina förutfattade meningar om honom, det skiter jag i. Jag säger bara: Respekt, Mikael.