Tro mej

Jag läser Daniel Petterssons debutroman Jag är kvar när du vaknar (King ink Förlag) på en pdf-fil. Den kommer ut om en vecka eller så. Köp den om du vill flyta med i en bra historia, flyta med i språket. Lättast är väl att använda AdLibris eller Bokus eller nåt sånt.

Det finns två saker som är viktiga när du ska skriva en bra roman. En riktig roman. En roman som är litteratur (det finns inget snobbigt i det uttrycket, bara enkla fakta om ett gediget hantverk med känsla), det är att ha en historia att berätta, en historia som antagligen måste berättas. Och! Ett språk.

Daniel Pettersson berättar ingen ny historia. Det är en ung man med kärlekstrubbel och tvivel om vart han vill att livet ska ta honom, eller han ta livet.
Romanen är dock speciell eftersom den, till skillnad från andra liknande romaner, utspelar sej till stor del i Polen. Och Malmö. Och till och med en gnutta Stockholm, visst.

Ett fungerande litterärt språk är inget man beställer via postorder. Man kan inte beställa en historia så heller. Eller via internet eller vad ni ungdomar nu gör.
Ett litterärt språk som fungerar är något man tillskansar sej genom träning, läsning, och antagligen en viss talang. Som man nog kan få sej till livs genom ... träning och läsning. Och tänkande.

Jag är kvar när du vaknar. Daniel Petterssons debutroman är inte perfekt. Den är bara mycket bra. Jag bara läser vidare fastän jag älskar att bada och solen skiner. Det finns avsnitt som får mej att stanna till. Och jag är en blödig jävel. Ibland torkar jag en tår.
Daniel Pettersson har språket, det språket som man inte riktigt kan förklara. Det språket som bara får en att hänga med på resan. För det är en sorts litterär roadmovie.
Daniel Pettersson har språket som Bukowski hade språket. Rakt och enkelt, medryckande. Och alldeles klart. Det är inte kattpiss.