... and the king aint satisfied til he ruels everything

Den här solen i blåsten. Anna till utedagiset och Elsa till skolan och det ska komma en ny flicka till klassen och Elsa har drömt hela natten om att kunna säga att hon inte kan prata engelska.
Och just denna morgon var det det vackraste.
Och vi bytte havregrynsgröten mot mannagryn. Det är inte värt besväret, meck med mjölk istället för vatten, kletare klet i grytan.
Och inte alls lika gott som i mina drömmar.

Jag köpte Darkness-plattan med Bossen på sommarlovet mellan åttan och nian, tror jag. När jag hade sommarjobbat som rörläggare (lärling). tretton spänn i timmen vill jag minnas. Eller, vill jag inte minnas. Eller, borde jag minnas. Dom där veckorna sju till fyra var viktiga för min syn på saker och ting senare i livet.
Som Badlands.
Sen hör jag Night.
Sen är jag där Lowlands, Darklands, Trashlands.
Och någonstans måste man förstå människor och deras handlingar.
Jag tänker på det när jag skriver om en malmöförfattare.
Att man måste göra andra människor förstådda, göra sej själv förstådd.
Är det sympomatiskt att högerledare ofta har så svårt för att fatta det som har flera lager? Jag tror inte det.

Jag hoppas att Elsa lär sej engelska och att den engelska flickan lär sej svenska.
Det är alltid världar som öppnar sej.
Och en sak består när vårvindarna piskar från väster. Havet luktar hav och friskt och vilt och det är det jag vill bli. Hav? Nä.