Fragment till en skiss

Landskronas höger- och skumbruna politiker. Öka spänningarna. Monument. Vi smällde den första atombomben i Landskrona när verkligheten till sist så krävde.
Monument över den totala trångsyntheten och egoismen, oförståelsen.
Bygga bort problem.
Landskronaborna har kunnat håna Malmö nu ett slag. Skönt att inte alltid vara värst. Lyckades man bygga bort problemen i Malmö, Torkild? Men du kanske har den hemliga trollformeln.
Kognitiv beteendeterapi? Nej tack, vi knallar vidare på den minerade vägen vi alltid gått.
Och i talarstolen stod i veckan sd:s ordförande i väst och allt. Skällde på sossar och invandrare. Som ett uttuggat dåligt skämt orerade han (och man kunde se hur han mysande klappade sej själv på axeln titt som tätt, där satt den, gycklaren) om var Lill-Olas gränser låg. Sakliga argument biter inte på den mannen, han hade pratat med gamla släktingar som bott länge i Landskrona. Riktiga landskronabor, får man förmoda, med huvudet på skaft.
Där finns något att snubbla på, låtom oss sålunda göra.
Få vill flytta till Landskrona. Det tycker Torkild bevisar att satsningen på bebyggelse av norra Borstahusen är bra.
Knall, pang på den gamla uppsprängda vägen.
Som Torkild säger: "Den negativa bilden är en spegling av verkligheten."
Som Kalle Berggren ungefär skrev: "Sex år med Torkild. Vad hade hänt om han var tränare för BoIS."
Vad hade hänt med verkligheten då, Torkild.
Verkligheten är att dom som har det sämst i samhället mår dåligt och du skiter i dom, det mullrar tiilräckligt länge, det har du också hört. Men du skiter i vilket. Men du vet att det kommer att explodera. Och inga murar är höga nog för att skydda ditt fort i Norra Borstahusen, Torkild. Men för all del, mura in dej där du, och ta den där nickedockan från sd med dej.