Under en kort period i mitt liv, sista tiden i radhuset i Limhamn, betalade vi teveavgift. Jag är ingen skolkare. Jag är bara någon som prioriterar. Så låg telefonen vid teven en dag och Elsa och Anna såg på barnprogram och det ringde, Elsa svarade och jag kom och tog över. Stod just vid teven och kunde inte ljuga. Så sen ett halvår eller så betalar jag teveavgift. Nä, jag säger som Aspen: "Vem fan vill betala tv-licens med mögel som loreen i rutan, gapande i nån sångtävligen. Ush nej tack... börja sända svenskt program om sverige förr i tiden eller nåt intressant. Trädgårdsprogram är intressant egentligen mig själv. Men inte nå lilla-sportspegeln där det är bara en massa Araber och turkar nuförtiden, såg lite av ett program hela studio inkl programledare var blattar... va hände med det programmet egentligen?!. ush! betalr inte för sånt mögel!" Skämten i min del av världen blir allt mer skämda, skrämmande och bortskämda. Det värsta är att skämten inte är skämt längre, det är djupaste puckade allvar.