onsdag 130410: I den stora katalanska staden fyrtiofem tågminuter från den här lilla staden ska det spelas match mot laget från Paris. Det är ännu en solskensdag. Hotellet ligger högt. Frukostmatsalen ligger på sjätte våningen, en skybar någon annan gång någon annanstans. Nu en sliten men fräsch frukostmatsal. Det tyska paret. Han tar en kaka till. Han bär kakijeans och en tennisskjorta, glasögon. Hennes skratt. Inte otrevligt men inte trevligt. Några träd nedanför är gröna året om, andra är vårskira. Hennes sjalklänning är dovt skrikrosa och några andra färger, spräcklig. Hon ler mot mej, inte otrevligt, inte trevligt. Och nu går de och han fick med sej en sista bulle. Jag äter citronyogurt och tänker på en som tycker om citronyogurt. Och utsikten. Och bakom husen, bakom vägen och järnvägen, havet det salta. Och ut och neråt och strandpromenaden söderut och det är inte inte hett, bara varmt och det är mest gamla människor som har kavaj över koftan och skjortan, en vårhalsduk. Efter fyrtiofem minuter går jag ända ner till havet och igårkväll var det kallare än jag trodde och det är fortfarande förmiddag och jag orkar inte gå upp till hotellet och jag är av den sorten: har jag tänkt tanken bada måste jag bada och det andra hotellet, det nya och dyra ligger alldeles vid stranden och det är inte folktomt men nästan och jag skulle snabbt kunna doppa mej naken men jag är gjord av fegt virke ibland, anständigt, ibland. Men jag måste bada, tar av mej jeansshortsen och T-shirten, behåller kalsongerna på, mina känsliga bara fötter, doppar mej. Kallt. Kanske sexton. Torkar sandigt i solen och snart är jag tillbaka på den lilla strandpromenaden, går åt andra hållet, kanske trehundra meter. Sen ser jag den här skylten:

20.45. Match. Bardisken av tegel. Bruna klinkers. Enkla stolar. Bara jag som håller på Paris. Skulle vara gott med en öl. Apelsinjuice, skakad. Hemmalagets korta män har boll. Barens korta män är mer satta. Mer ärrade, fiskare, gissar jag. Paris gör mål. Ganska tyst, om man säger så. Den ganska kraftiga kvinnan böjer sej ner och lägger sonen i vagnen, visar en rejäl svanktatuering. Sen kommer Messi. Messias. Männen i baren håller upp händer över huvuden. Halleluja. Sen blir det mål och sen börjar de präktiga katalanska spelarna mygla. Imorgon ska jag ta tåget söderut.