... det är dags att gnida in mej i smör

I alla mina böcker begås brott, det smugglas och knarkas, människor misshandlas och utnyttjas, skrupelfria entreprenörer tjänar pengar med tvivelaktiga metoder, det förekommer mord. Om du vill kan du se det som en romantisering av det förbjudna, som en uppmuntran till brott och våld. Jag borde skämmas! När jag uppträdde på Hultsfredsfestivalen för sjutton år sedan läste jag texter om kärlek, hård kärlek men kärlek. Då var allt frid och fröjd och jag gick till en bod för att få betalt och hamnade i kö efter en stor svart man i gymnastikkläder och bling bling, det var Wu Tang Clans manager. Efter mej stod Sven-Ingvars manager. Det hade aldrig gått idag. Sven-Erik Magnusson är ju en dömd brottsling (och jag har också en del lik i garderoben). För sen har livet fortsatt med sina många fälleben, pågått och drabbat mej och mänskligheten och alla är så rädda och ängsliga, alla vill vattenkamma fascisterna ännu mer för det bor tydligen en bitter sådan i de flesta och jag fortsätter att skildra det jag ser, jag fortsätter försöka vara sann och realist. Men det var längesen jag fick någon inbjudan från en festival eller något annat större publikt arrangemang. Jag är en mörkrets existens, en farlig människa. Det är den nya tiden ... det är dags att gnida in mej i smör.