Recension i Kvällsposten

Charles Bukowskis Los Angeles  – Jacob Härnqvist (Lindelöws bokförlag)

Den som tror att Charles Bukowski (1920-1994) bara var en rå knull- och supförfattare har mycket att lära. I prosaböcker som Postverket, Kvinnor och Min oskuld och Pearl Harbour  samt i de många diktsamlingarna, läser vi om dem som försöker överleva, försöker hitta någon sorts mening och hopp om än bara för stunden, en gryta på billigt kött, en vinst på hästarna eller ett sexpack öl och en halva whisky för att stå ut.

   Eller en gnutta kärlek, solkig men ändå kärlek.

   Det vore en överdrift att säga att Bukowski öser tonvis av ömhet och rosor över sina litterära gestalter, men han ger dem respekt och värme och förståelse.

   Jag läste min första Bukowskibok i sena tonåren när stora delar av mitt liv kretsade kring rock n roll, litteratur, alkohol och tjejer som var svåra att förstå, svåra att nå. Jag höll också på att utveckla ett plakatfritt politiskt medvetande.

   Allt detta innehöll alltså Charles Bukowskis böcker. Det är klart att jag fastnade.

   Det gjorde Jacob Härnqvist också. Han är bosatt utanför Malmö och på fliken till Charles Bukowskis Los Angeles presenteras han som författare, fotograf och journalist. Jag vill bestämt tillägga Bukowskinörd.

   Den som vill lära känna fenomenet Henry Charles Bukowski ska givetvis börja med hans egna böcker. Det finns även biografier och filmer som berättar historien om outsidern, suputen, den blyge kvinnokarlen och den hårdkokte skildraren av människorna på samhällets botten.

   Och nu finns även Charles Bukowskis Los Angeles.

   Jacob Härnqvist tog sin kamera och åkte till LA där han sökte upp platser som spelat roll i Bukowskis liv och böcker. Härnqvist fotograferade flitigt i detta Bukowskiland och det är rörande att se gräsmattan som den sadistiske fadern tvingade den blivande författaren att klippa felfriare än felfritt, annars väntade hård fysisk bestraffning.

   Det är också fint att se en vägskylt med namnet Bandini som var Bukowskis förebild John Fantes alter ego.

   Det är många bilder i både färg och svartvitt, viktiga platser som Los Angeles City College, Los Angeles Public Library och hästkapplöpningsbanan Santa Anita Park där desperationen fångas: en man springer för att hinna satsa innan kassan stänger, drömmen om ett bättre liv.

   Boken innehåller inte bara fotografier. Varje nytt kapitel (med namn som Rännstenspoeten i Hollywood, Hästfluga och Billiga rum) inleds med en saklig informativ text som inte alls är torr utan äger något sorts svårförklarligt skimmer .

    Det finns också citat ur Bukowskis verk och intervjuer med människor som rör sig på platserna idag.

   Just intervjuerna kan ibland te sig surrealistiska med affärsinnehavare eller boende på Bukowskis gamla adresser som inte vet ett dugg om den legendariske författaren, mer än att en guidad busstur stannar till ibland. 

   Andrew äger Philippe the Original som sett likadant ut sedan 1951, Bukowski var flitig gäst. Andrew berättar om Elias som jobbat där i 46 år men inte har något minne av den skygge Bukowski. Det finns något kongenialt över det: En skugga som ingen minns skrev om osynliga undanskuffade människor.

   Men Sina som var granne på De Longpre Avenue bor fortfarande kvar och kommer ihåg författaren som tillbakadragen men att han ändå brukade läsa sina berättelser för en gammal dam med en yorkshireterrier som också bodde i huset.

   Så håller det på, bilder, berättelser, eftertanke. Charles Bukowskis Los Angeles är en rik bok att återvända till, som jag tycker mycket om. Det enda som stör är de stundtals förvirrande hänvisningarna till vilka bilder som är vilka, men det är alltså det enda. (foto ovan: Jacob Härnqvist)