Visions of Jonas

Jag dök från trappan och crawlade femton tag, vände på rygg och sprattlade med benen och rörde armarna tills jag blev trött, sen simmade jag under vattnet mot trappan igen, längst ute nära bron. Det stod en man på bryggan, svarta eller mörkblå badbyxor, inga badshorts, stod med händerna i sidorna och tittade ut över havet. Kanske tjugo år äldre, sex sju kilo tyngre, lite mage, håret var kvar men lite tunnare, rufsigt i vinden. Han ser avslappnad ut, tänkte jag, han ser trevlig ut. Så kan jag tänka mej att se ut om tjugo år, komma ut hit ensam för ett dopp. "Hur är det idag", sa han. "Fint", sa jag, "nitton skulle jag tro, man ångrar inte sej ...", sa jag och gjorde om min procedur, crawlade, plaskade, armtagen och den sköna tröttheten och simmade under vattnet. "Nä, man gör sällan det", sa mannen och jag gick upp och han dök från trappan. Han crawlade några tag och vände sen sej på rygg och sprattlade, armtagen och simmade under vattnet. Han gjorde alltså precis som jag och jag gick mot mina badtofflor som jag alltid ställer där bryggan börjar, och bredvid mina stod hans sandaler. Det var bara han och jag där och när jag tittade ut igen var han försvunnen och himlen och solen som sken och studsade mot något, reflekterade och träffade mej i ögat som en hägring, som en oas, som en möjlighet till kanske en lugn framtid.