på huset mittemot
tegel, glas och sot
från bilarna på gatan där Michael Strunge dog
på bodegan på andra sidan vägen
sög jag i mej öl för längesen
bland dom gamla skriken
romantiken, romantiken!
men, vi spelade brännboll innan
min dotters skolklass och föräldrar
jag sprang, jag skrattade och slog
såg måsarna dyka från himlen
(som Michael Strunge när han dog)
efter utspottade nötter
bland glaskross och nakna fötter
och brännboll, jag slog och jag slog
men missade bollen
men spelade rollen
som tafflig medelålders far
det rinner var rinner var rinner var
en gång skrek jag ung
sjung, mitt hjärta, sjung!
jo, vi spelade brännboll innan
jag kan men vill inte vinna
jag var med men innanför hinnan
eller utanför
där Michael Strunge faktiskt flyger
men dör
No comments:
Post a Comment