Det är fortfarande söndag. Jag har varit avslappnat i farten. Nybadad och mjuk. Glöm aldrig det, när ni får barn som måste bada ibland, att fortsätta med badoljan länge länge, till dej själv. Jag är så mjuk. Badolja. Det bästa med att få barn.
Tredje inlägget på samma dag. Imorgon är det måndag och jag lägger i nästa växel i romanskrivandet, så att min nya bok verkligen ska kunna komma ut nästa höst. Jag vill det. Jag behöver det. Ni behöver det.
Det har varit så många saker som gjort vägen till den nya boken knackig, privatliv, kassa datorer, sabbade datorer, en vridning, en personlighetsförändring som kanske inte syns för andra än dom som är riktigt nära. Till det bättre. Att anamma mina portugisiska rötter, ta det coolt. Men man måste ju jobba också. Man måste hitta balansen, åtta åtta åtta (Det kommer en dvd med Ulla-Bella och dom andra solstollarna lagom till julhandeln), alltså, jobb, fritid, sömn.
Men nu jävlar är det faktiskt bara motorvägen kvar, dom grusiga kostigarna är charmiga men jobbiga i längden.
I det här huset kan man inte ha ett pensionat. Men det finns en separat vedeldad bastu. Och i en friggebod kan jag skriva nästa bok, den om Håkan, du vet. Och sen huset. Och sen tågen som kör förbi och påminner om att det alltid finns andra platser.
Som jag brukar säga: Vi får se, det ordnar sej.
15 comments:
Det ser fint ut det där huset. Lockarp. Nära till allt, och kanske kan man köpa nybakat bröd på bageriet om morgnarna. Det är lite synd att tåget bara kör förbi, bara.
Hur visste du att det var i Lockarp?
Dum fråga givetvis. Du läser väl också tidningar.
Jag kan alla hus i hela skåne.
Nej, men drar man över bilden med pekaren så kommer det upp lockarp i statusfältet där man ser bildadressen.
Aha!
Det ser mycket fint ut.
Nu kommer nog den bloggande journalisten med den enda sanningen att gå i taket! Hur vågar du kritisera denna auktoritet?
Ja, det kanske är onödigt att kritisera dom som tycker att dom redan vet allt bäst, för som vill ju ändå inte ändar sina cementerade åsikter, men jag tror inte att så många människor verkligen är sådana.
Vid dom tre eller fyra tillfällena som jag skrivit till journalisten, har jag även sagt saker om hans bloggande och tyckande som jag tycker är bra. Men han verkar inte ta in sånt, han bara direkt hänger sej över det som är negativt, och börjar raljera. Sånt tycker jag är trist.
Det finns något konstigt i debatten om artiklarna som gjordes i höstas också. Som författare och människa är jag själv intresserad av kritik, god som dålig, så länge den är saklig, så att jag kan bli bättre, men på Landskrona Posten verkar man ha byggt upp en mur, man har bestämt sej för att man har berättat sanningen, den enda sanningen, att sanningen kan se ut på olika sätt tycks man inte reflektera över. Här gäller det bara att försvara sej, inte utveckla och gå framåt.
Det kan väl inte vara så att alla journalister på den lilla tidningen Landskrona Posten är alldeles fullärda och perfekta journalister. Nyhetschefen och journalisten som skrivit artikelserien gick ut i ett kort svar och sa att det inte fanns mer att diskutera, nähä. Inga fler aspekter, inga stenar att vända på, inget intresse av att ta reda på mer. Och så då några andra medarbetare som raljerar och gör narr av yrkeskunniga människor som har andra åsikter.
Nä, dom vet ju inget, dom är ju akademiker, eller kulturmänniskor. Dom vet ju ingenting. Det är bara lokaljournalister som vet något i hela världen.
Det blev lite felstavat på dom första raderna i förra kommentaren, slarvigt. Det ska stå dom på ett ställa, istället för som.
Och ändra istället för ändar, men det har väl dom smarta läsarna redan fattat.
Jag håller med dig i det du skriver om nämnda tidning och dess medarbetare, men med ett tillägg. Att dagstidningarna numera har tagit efter kvällstidningsjournalistiken. Löpsedlar med senasationer, vinklade artiklar så att läsarna skall bli riktigt upprörda och förvandlade till en pöbel. Cynisk? Ja, tyvärr...
Ja, medieklimatet förändras ständigt, precis som alla attityder i samhället.
Det råkiga med radio, teve och tidningar är att man många gånger undervärderar konsumenterna. Vi klarar och förstår ganska mycket faktiskt.
I fallet LP tror jag inte att man var ute efter högre upplagor, jag tycker dessutom att man gjorde rätt som publicerade artikelserien, däremot tror jag att man hade tjänat på att planerat det bättre, kanske använt fler journalister, angripit saken från flera håll. Om man nu skulle göra det, så kunde man völ gjort det ordentligt. Men det var ingen dålig artikelserie. Och det finns flera journalister på LP som jag respekterar. Människor som gör sitt jobb.
MEN, ska man göra dom stora grejorna, så måste man använda dom stora kunskaperna. Och kunna bemöta konstruktiv kritik.
Vi pratar ju inte om brevduveklubbens årsmöte direkt.
Vi pratar om en tidning som i princip har monopol på landskronamarknaden, en tidning som nästan "alla" läser. Då måste man ha på fötterna och titta i alla hörn av det stora hus som ett samhälle är.
Ok, men då återstår frågan. Varför denna sensationshysteri när det ändå inte ökar upplagan? Det är en matematik som jag inte förstår mig på.
Altså, jag vet inte. Jag har ingen insyn i hur LP arbetar. Jag bara spekulerar. Men jag menar att attidtyden i samhället förändras. Den unge journalist som gjorde artikelserien trodde väl att han bara skrev sanningen, tänkte kanske inte på eventuella följder.
Men jag håller med dej, sensationshysterien har nått morgontidningarna. Även om det fortfarande är skillnad på dom och kvällstidningarna. Jag läser båda varianterna, läser det som är bra, stör mej på det dåliga men försöker skita i det.
Men varför heter det Landskrona Posten, och inte Landskronaposten? det undrar jag
Jag var tvungen att leta upp en gammal landskronapost, för att vara säker. Landskrona Posten, jag vet inte varför.
Post a Comment