Beachen i Tylösand är till för alla, än så länge, i det nya Sverige som smyger sej på dej, medan du kanske inget märker.

Snö på marken. Och en kall vind som inte är så kall som den kunde ha varit. Men det blir den väl, vad det lider.

Apropå kyla. Jag tycker att det är konstigt att svenska politiska partier som pratar om individuell frihet, att dom vill förbjuda och försvåra så mycket, krympa livet för så många.
Stå upp och var rak och säg: Vi skiter i dom svaga, dom får ta sitt eget ansvar! Det har ju moderater gjort i alla tider tidigare. Drt har jag respekterat dom för, även om jag inte tyckt likadant.
Att folkpartisterna velar och fegar är ju inget nytt. Det absolut mest skenheliga parti som jag nånsin skådat.

Apropå politik. Opinionsmätningarna pekar neråt för Alliansen. Där fick ni, alla ni som röstade ditåt och ångrar er. Ni har fått det ni ville och nu ska ni gnälla. Skärp er! Och tänk efter lite nästa gång ni ska rösta.
Jag har full förståelse för folk som mest ser om sitt eget hus, att dom röstar höger. Men ni andra, herregud.

Jag har aldrig tänkt på vad som är bäst för mej när jag röstat. Jag är en fantastisk människa, på det viset.

Min dotter har skrivit ett mycket svårtytt brev till sin farmor. Enligt Elsa står där att hon vill ha ett smyckeskrin när hon fyller sju.
Elsa anser att hon är tillräckligt gammal då, om tre år.

I dagens Landskrona Posten (HD/NST)står det om min förre klasskamrat Håkan Jörgensen. Han kommer från Asmundtorp. Jag är född i Asmundtorp.
Håkan var den tystlåtne typen. Var med i FBU (Frivillig befälsutbildning?), han är numera friskvårdsexpert. Och konstigt, men jag trodde att det var jag som hade gett ut flest böcker av mina forna gymnasieklasskompisar. Vi i E3B.
Han är friskvårdsexpert. Han brukade marschera på helgerna med uniform och packning. Jag sålde en schweizisk armékniv till honom en gång. Jag behövde pengar till alkohol.
Jag uppfattade honom som en bra kille, men vi kände inte varandra.

Apropå att inte känna varandra.
Den åttonde februari ska jag läsa på Stanza tillsammans med Märta Tikkanen. Och en dansk som jag inte känner till.
Jag har läst tre böcker av Märta. Två är fantastiskt bra, en sådär.
Jag uppskattar henne mycket mer än tre böcker. Jag uppskattar henne som en kvinna som gått hela vägen, nä, stigen. Som har uppfostrat barn, jobbat, skrivit böcker och levt med ett egocentriskt alkoholistgeni.
Och kom ut som segrare.

For all musiclovers out there:
Jag lyssnar mycket på Smurfarnas första platta nu, den med Fader Abraham. Den har sannerligen sina stunder.
Dom tidiga Smurfarna alltså, slutet av sjuttiotalet. Jag tycker att dom sålde sej sen. Men, jävlar i min lilla låda, vad det svängde när det begav sej.