Simma iväg

Jag gjorde vapenfri tjänst i Rosengård i Malmö 1991/1992. Vi tränade våra unga slanka kroppar varje onsdag eller torsdag på Kockum Fritid. Mest spelade vi bowling och sen brukade vi går till Rådhuskällaren och dricka enlitersöl för sextiofyra spänn.
Jag och Pierre gjorde det varje vecka, några andra brukade följa med sporadiskt. Bland annat Christoffer som spelar i Brainpool och har studio utanför Vollsjö där Gessle och Lundell spelat in.
Jag letade efter Christoffer när jag bodde i Vollsjö, när jag cyklade runt och aktade mej för dom farliga hundar.
Tänkte att jag kanske skulle träffa honom i affären.
Men det blev inget.
Jag kunde ju ha ringt.
Jo, men det var många år sen vi gjorde den där informationsfilmen tillsammans, om hur det var att göra vapenfri tjänst.
Det var ganska fint. Jag och Malin bodde i LA och Iris var min chef. Efter att jag skolkat i två veckor fixade hon en specialtjänst åt mej.

Jag försöker skriva om Kockum Fritid.
Jag flyttade till Malmö 1994.
Varje år fick jag ett medlemskort och ett tjugofemkort i julklapp av min mamma.
I början simmade jag ungefär två gånger i veckan. Slö simning, trehundra meter sen freestyle, bok och folköl i en vilstol, och bastubad. Sen några längder till.

När jag slutade kröka 2001 blev det annorlunda. Nästan maniskt. Tre fyra gånger i veckan, mellan 1500-2000 meter. Speciella tider när jag upptäckt att det var lugnast. Jag tog en pilla mot lindrig oro innan jag cyklade iväg.

När vi bodde i Vollsjö och Landskrona (totalt två år) åkte ja in till Malmö och cyklade till Kockum Fritid för att simma.

Nu badar vi varje onsdag, vår lilla familj. Leker med Elsa i barnbassängen och turas om att simma.
Igår simmade jag 1100.
Sen bastar jag och läser en bok om det är lugnt i bastun, dricker en lättöl. Sen sammanstrålar vi i restaurangen och Elsa får glass.
Elsa vill inte byta om hos killarna, hon är blyg för killar som hon inte känner, säger hon.

Dom har byggt om den del. Dom har byggt gym. Västra Hamnen-folk kommer, och studenter. Så var det inte förr. Men det mesta är sej ändå likt. Personalen. Gubbarna och kärringarna. Och jag.

Trender kommer och går.
Men Kockum Fritid består.