... och bara tvättmedlet fortsätter att utvecklas

1914 invigdes bron över kanalen från Centralen i Malmö. Och jag åker buss för ovanlighetens skull. Det är kväll och flickan i tonåren har kort svart kjol och svart linne, en vit behå med krusiduller syns också. Hon är på väg hem vid elvatiden på kvällen.

Det är samma dag som en vän till tjugonåntingkillarna, som blivit anmälda för våldtäkt, har skrivit på sidan fyra i Expressen att hennes kotlettpolare är dömda på förhand.
Och jag undrar vem som är dömd på förhand. Förra gången 21-åringen (med annan polare) blev anklagad för våldtäkt så blev han ju friad. Tjejen gillade ju hårt sex. Hon villa ha och hon fick.
Killarna är dömda på förhand tycker MONICA JOHNSSON, våldtäktsbegreppet håller på att urholkas. Ska inte två killar få slita av lite hår och hålla för munnen på en brudjävel utan fett i håret?
Monica tycker att tjejen har bett om det för att hon var så kåt på att träffa stureplanskillar med makt, åtråvärda killar. Hon kanske har en mycket liten poäng där.
Men man får faktiskt gilla hårt sex och sen säga NEJ, NU VILL JAG INTE MER! Och då ska man respekteras, annars är det våldtäkt.
Tjejen får vara hur pantad som helst. Det spelar ingen roll.
Men nu ska hennes sexliv kontrolleras, och man ska försöka bevisa att hon är en slampa.
Killarnas sexliv är inte intressant i sammanhanget.
Och om nu den unga kvinnan har haft många sexpartners och bla bla bla. Man anmäler inte någon för våldtäkt för att det är en lattjo grej att hängas ut i offentligheten.

Jag skulle skriva om flera korta stunder av absolut stillhet och lycka idag. Om små små saker som hänt mej. Om den där handen och oliverna som var så goda. Om grisen som bajsade och den lille lille geten som rymde.
Och om Chicago, eller Peter Cetera solo, som sjöng en smördypande sång just när min dotter somnat i kolonistugan med sina Bamsedrömmar, och mina ögon tårades.
Men det enda jag kan tänka på är sorg över detta gnällbälte som har pumpat ut sina seniga muskler från örebrotrakten och vidare runt vårt kvalmiga klot.

1914 och ett krig pågick i Europa. När andra grävde skyttegravar att dö i, invigde Malmö en bro över kanalen. Bra, torrskott. Det måste finnas plats för alla i vår herres hage. Eller.

En före detta missbrukande kvinna vill inte drogtestas. Socialbidraget upphör. Diskussionen går: "Man ska inte få gå hemma med bidrag och supa eller knarka." "Fast sociala kunde vara lika hårda mot alla! En del får bidrag alldeles för lätt nuförtiden." "Naturligvis ska inte vi skattebetalare försörja en narkoman som inte vill bli ren."
Okej. Men det här handlade saken om. EN FÖRE DETTA MISSBRUKARE. Frågan man borde diskutera är integritet.
Men självgodheten har ingen kompass, den fäktar och fäktar så fort någon säger att man har byggt en väderkvarn i södra Wales.

"Handikappade måste också få plats på Ales stenar", skriver en insändarskribent i Kvällsposten, fyra besvikna från Hässleholm tycker att det är bedrövligt att dom inte kan komma fram. "Ge oss samma rättigheter", avslutas inlägget.
Samma rättigheter som vem då?
Bygg järnväg dit! Och stackarna uppe i Norrland då? Ordna gratisresor till Ales stenar, nu.
Och bygg en stor fet parkeringsplats i asfalt alldeles intill. Och asaflterade gångar inne i spektaklet. Och sen en lift ner till rökeriet vid hamnen så att alla kan få sojafisk, nu!
Och för Guds skull, sänk skatterna!
Återföd Hedningarna!
Eller som Slas skulle ha sagt: Det är bara några gamla stenar.
Samma som 1914, men renare.