Samma turister här som där

Ingen internetanslutning hemma. Och på bibblan gapar ungarna också, precis som hemma. Dom små liven, så litteraturintresserade.

Jag såg en sorts estradör, poetryslammästare, tror jag. Kalle Haglund, eller Calle. Han var skicklig. Han var charmig. Han var rolig. Han var musikalisk. Det var i Manegen på Malmöfestivalen och det gav mej, trots allt det positiva, ingenting. Så uppfattar jag ibland estradpoesi (inte alltid).
Jag var antagligen bara fel kille på fel plats.
Jag tycker ofta om att höra litteratur läsas högt av en duktig uppläsare. Litteratur som är tänkt att räcka längre än för stunden.

Jag har själv sysslat med estradpoesi med viss framgång. Men när jag skulle skriva nytt material så tappade jag intresset. Jag var färdig med rim och rytm och att ändå sätta in en punchline i allvaret. Dessutom är jag ingen poet. Dessutom använde jag uppträdandet som ett sätt att snabbt komma ut i offentligheten, upp i sadeln efter det att jag slutade kröka i april 2001.
Jag ville skriva böcker igen.
Jag har inget emot estradpoesi, slampoesi. Den bara ger mej inget längre.

Jag såg gruppen Hurra! hurra! hurra! i Ordtältet. Dom sjöng egna versioner av kända låtar, a capella. Det var roligt, fumligt och grep tag då och då. Jag upplevde det som en show, en minicabaret. Det var lite som Bob Dylan live idag, man fick fundera länge på vilken låt det egentligen var.

Alla börjar inte läsa "seriös" litteratur efter att ha börjat med formel 1A-deckare. Däremot och ökar man den totala bokförsäljningen.
Och varför ska man nu läsa "seriös" litteratur då?
För att förkovra sej. För att bli smartare. För att bli självständig. För att kunna tänka utanför normerna. För att bli empatisk. För att bli mer reflekterande. För att bli en godare människa. Till exempel.
Är det bara litteraturen som kan göra det då?
Nej.

En fri moderat student skrev en insändare i Sydsvenskan om det perfekta i att lägga ner En bok för alla.
Det finns billiga böcker, pocket, internetbokhandlare, bla bla bla.
Poängen med En bok för alla är den uppsökande verksamhet som görs, man försöker nå ut till människor som aldrig annars läser. Lågutbildade män, till exempel. Man försöker nå ut till deras barna. Man försöker förändra världen med god litteratur. Det stödjer jag gärna med en krona om året, eller vad det nu kan kosta i skattepengar.
Att jag sen är bitter över det sätt som En bok för alla behandlar förfasttare som erbjuder dom sina böcker, det är en annan historia. Men åtminstone ett refuseringsbrev borde man få.