Why I like country music

Vi blir äldre.
Jag träffade Hedda i Schweiz när jag var fjorton eller femton. Han var tandläkarunge, som jag. Han var speciell och rolig, med ett stråk av något annat. Som jag, tror jag. Han var ett år äldre.
Vi skickade blandband till varandra. Det var åttiotal. Hans band innehöl Cocteau Twins, Hunters and Collectors. Och Pogues, när Rum, sodomy and the lash just kommit ut. Och Lloyd Cole, när Easy pieces just kommit ut.

Jag var där igår, såg Lloyd. Det var bra. Det var medelålders. Det var smart. I början av sista tredjedelen sackade jag lite, en man med en gitarr, liksom. Men det tog fyr hos mej igen. Fyra av fem, Lloyd, det är inte kattskit.

Han introducerade Triffids också, Hedda, innan Born Sandy devotional. Och vi var på ett disko med tre våningar där en fakir stack nålar genom kuken. Och det var första gången jag rökte hasch. Jag blev konstig. Kunde inte sova. Snurrade i lakanen.

Lloyd sjöng Butterfly och det stramade i hjärtat. No blue skies. Och när han körde Leonard Cohens Chelsea hotel var det bara logiskt. Han är lite Cohen nu, Lloyd.

Johnny Cash, sa han, och körde sånt hillbillycomp till My bag. Och han var rolig, Lloyd, engelskt.

Jag tänker på en kille som inte är jag. Som blev sviken. Men det fanns en chans att rädda allt igen. Ni måste bara närma er varandra, igen. Samma, men annorlunda. Ni måste våga prata.
"Men vad ser hon hos honom?"
Och det säger jag. Och det vet jag. Om du inte kan fatta det, så får du aldrig henne tillbaka.

Omslaget till min nya bok är i det närmaste klart. Jag ska återkomma till det. Jag ska göra en Plura, kanske. Blogga om min nya bok, som han gjorde inför senaste plattan. Plura fick bokkontrakt. Jag kanske äntligen får skivkontrakt.

Det är kö till allt som du tror är roligt på Malmöfestivalen. Som på midnattsreorna i USA. Som till köttbutikerna i Sovjetunionen. Jag förstår inte skillnaden.

På tisdag, 18.30, kan man gå en trädrunda och höra mej, Jan Sigurd, Jenny Berthelius och Rakel Chukri prata om och läsa våra trädtexter. Vi möts vid platanerna. Vid lilla dammen och kiosken nedanför bibblan. Jag hade inte missat det för ... tja.