Monday, October 29, 2007

Shower vi minns – tjugoett

Imorgon tisdag, alltså. 19.00 kör vi igång. Då ska flaskorna vara uppkorkade och picknickkorgarna uppackade. På Victoriateaterna, alltså. Man kan köpa biljetter i entrén från cirka 18.30.

L.T. Fisk kommer att sjunga och spela och det kommer att gå ett stråk av Landskrona, Malmö och världen, med en doft av Arlövs betor och gödsel.
Och Åsa Bällsten med ett stänk Möllevång i gitarren, och lite fiskdoft från Simrishamnstrakten.
Och Pontus Lindh med ett SM-guld runt halsen, och en svag arom av räkor från Feskekörka.
Så Andrzej Tichý med ben starka av mjölk från Skånemejerier, en smula Östeuropa och Malmö.
Och jag med några torskar innanför västen, från Borstahusen och Limhamn, tjuvfiskade.


Nu kan ni som inte hittar Ett hål i huvudet där ljuset tar sig in hos er bokhandlare beställa den direkt från förlaget. www.gondolin.se. Med frakt och allt kostar det 195 kronor.

Högstadiet – QK med Dygnets Runts boss Oskis på basen.
Gymnasiet – QK-Band med dansare och körsångare med vitt vin i blodet inför två fulla aulor.

Sen blev det mindre och mindre musik och litteraturen tog sej in på dom tomma platserna.
På Harlekin läste jag min enda fabel, om en grävling, tror jag.
Fridhem – Stunder med stearinljus när till och med teaterstudenterna fickk hålla näbb.

Jag tog Pilen till Köpenhamn och örlade runt i kvarteren kring Christiania, slank in lite här och där. Dagarna efter debuten med Jag kan lova att det aldrig blir som i filmerna du älskar. Hittade Danska Forfattarforeningen till sist. Blev bjuden på smörrebröd och olika sorters alkohol i rökig miljö. Läste av någon anledning dikter och träffade Kim Paige som var en speciell människa. Och den trevlige Nicholaj Stocholm.

Hultsfred 1997. Jag öppnade faktiskt hela festivalen med en text om kärlek.

1998 eller 1997, när Stockholm var kulturhuvudstad, var jag med i ett tidigt Poetry Slam på Kulturhuset. Alla pratade om Chicago och beat, det var bara beat.
Och det var bara beat när det var beatfestival och Johanna spelade fiol och jag gitarr, sjöng Paradis av skit och läste en text om Kerouac och Ginsberg, och Dylan Thomas. Och konstnären Eriksson blev vräkt efter det.
Dagen efter snubblade jag på ett bord efter att ha pratat med Neal Cassadys (Dean Moriarty) änka Caroline.


Det var på åttiotalet hemma hos Windy. Det är från hans blogg jag snott bilderna också. windyjonas.blogspot.com.
Det var också någon sorts show.

Jag vet inte, Ariman och Poeternas Estrad i Lund. Teatern i Landskrona där medelåldern var cirka sjuttio.

Jag vet inte, men det blir nog trevligt imorgon. Och det är det absolut billigaste sättet att köpa romanen på, hundrafemtio spänn, och då blir det ändå underhållning på köpet.
Fega inte ur, kära vänner.

4 comments:

Daniel Pettersson said...

Det var fina bilder!

Lycka till i kväll!

Jonas said...

Tack. Jag tror jag ska skriva något bra om den tiden, när den här tiden tillåter det.

l.t. fisk said...

Tack för igår, tack för en underbar dag igår.

Jonas said...

Tack själv, och tack dom som kom och dom andra som framträdde. Det kändes bra.