Ämnen som surrar i luften

Vänner blir rikare och får fler utgifter. Bilar, hus, ungar. Med mera. Man måste prioritera. Så skivorna blir gratis.

Skolmaten diskuteras. Och dom äldres mat. Och svinen i fängelset, där får man tydligen guldmat. Det är för jävligt.
Jag har bara suttit i ett fängelse. Det var i början på nittiotalet. Man fick fil och mackor till frukost. Ett mål lagad mat till lunchen. Mackor och fil till kvällsmat. Så vet ni det.

Jag har varit på många skolor och pratat i egenskap av författare. Där finns det alltid flera rätter att välja mellan. Och salladsbord. Så vet ni det.

En anledning till att jag propsade på att ge ut min senaste roman nu, och inte i november nästa år, var att jag behövde få jobb som man normalt får efter ett bokssläpp. Att prata och läsa inför folk. Att skriva i tidningar. Det har jag fått göra. En mycket stor anledning var att jag ville få arbetsstipendie från Författarfonden (pengarna kommer från biblioteksutlåningen, jag orkar inte förklara), det har jag fått nu. Jag har fått fler bra än dåliga recensioner. Jag har haft kontakt med människor som läst min roman och tyckt om den (dom som är besvikna hör klart inte av sej). Jag har tjänat pengar. Jag överlever som författare åtminstone ett år till, jag kan skriva en riktigt bra bok med ganska mycket is i magen. Det var det värt. Att gå till ett mindre förlag.

När mina vänner köpte skivor under nittiotalet hade jag inte råd. Jag sålde skivor istället. Jag sätter ingen heder i det, men jag är så stolt och glad att jag har råd att köpa plattor om jag vill. Jag är stolt och glad över att vara där jag är.
Mitt favoritord: Tacksamhet.

På Bullen med gamla vänner häromsistens öppnade sej en Eldkvarntext åt ett annat håll. Roligt. Förstockning i sinnet, intellektet, är av ondo. Visste du det?