Solidaritet i snålhetens tid?

Jag har tagit åttio femtiolappar och lagt i åttio kuvert. Kuverten ska jag lämna till försäljarna av Aluma, hemlösas tidning i Skåne.

Jag är lyckligt lottad.

Jag gav ut en roman i höstas, Ett hål i huvudet där ljuset tar sig in (Gondolin). En roman om att leva sitt liv efter en egen metod. En bok om att fungera i samhället och i relationer. En bok om alkoholmissbruk och förståelse. En bok om nykterhet.

Jag är inte rik. Men jag har mer än jag behöver ekonomiskt. Och hus och fru och två barn. Varma kläder och finansierade och planerade resor till andra länder. Jag har tagit åttio femtiolappar. Jag tjänar mindre än tvåhundratusen om året. Hur mycket tjänar du? Vad kan du avvara till de som har det sämre när minusgraderna kryper in under skinnet i juletid?

När jag levde ett annat liv fick jag nästan alltid hjälp från olika håll. Såväl institutioner som familj och andra privatpersoner. Jag har alltid haft skyddsnät att landa i. Alla har inte det. Vi borde tänka på det i en tid när solidaritet tycks vara mossigt, ohippt och naivt.

När min roman kom ut i november lovade jag att tre kronor för varje sålt exemplar skulle gå till försäljarna av Aluma. Boken har sålts i ungefär femhundra exemplar nu.

Jag är inte Messias. Jag vill inte ha några klappar på axeln. Jag vill ha ringar på vattnet. Jag vill att den snålhet som breder ut sej i dagens samhälle försvinner. Jag vill att du stannar en stund istället för att gå förbi den där människan som ber dej om pengar. Jag vill att du funderar en liten stund till innan du nästa gång säger, på fikarasten eller vid middagsbordet: Jo, men såna är dom ju.

Ibland känns välgörenhet äckligt, ett sätt för herrarna att förbli herrar och tjänarna tacksamma tjänare. Men så länge inget parti vill ta tag i välfärden med hjälp av skattsedlar så får vi göra vårt alternativt bästa.

Sa jag det förresten, att jag är lyckligt lottad. Jag sätter mej inte på några höga hästar. Men var och en borde göra någonting i närheten av sitt bästa, för någon annan. Om så bara en revidering av dom tankar man brukar tänka om människor utanför den egna sfären.

Jag är inte Karl-Bertil Jonsson. Fyratusen i åttio kuvert. Vad tänker du göra, agera på något sätt, stort som smått. Eller fortsätta sova under björnfällen?