Mindre förlag, färre recensioner

Detta är vad jag tycker. Detta är vad jag står för. Mina personliga åsikter på min personliga blogg.

Och Sydsvenskan skriver ju hellre om tyskar och konstutställningar i Frankrike. Det lokala och regionala kulturlivet ska inte tro att det är nåt när dom välutbildade vidsynta bestämmer, med Lund som utgångspunkt på ett eller annat sätt.
Den ständigt bittre wannabeepoeten Petter Bengtsson småsågar som vanligt allt jag skriver, som Jack-försök. Som vanligt gör han det lätt för sej. Att han inte recenserade t ex En sång för Sonny och Karola som hade en kvinna som huvudperson talar för sej själv. Då hade han ju inte kunnat ta till sin standardrecension som han verkar sälja runt till allt färre tidningar, allt färre gånger. Jag ser i alla fall inte hans namn lika ofta i spalterna. Undrar varför, Petter. Vi ber för dom enfaldiga i år igen.
Och Jan Karlssons krumbuktnigar får ni leta upp själva. Om ni orkar med konservativ kulturradikalism.

Här är en recension som får duga under min vassa lupp:

Skåningen Jonas Bergh fortsätter sin resa i alkoholismens spår. Recensent Per Erik Tell hoppas aktuella "Ett hål i huvudet där ljuset tar sig in" får många läsare.

Det är inte många författare som skriver om Landskrona. Det gör Jonas Bergh.

Nu i sin sjunde bok "Ett hål i huvudet där ljuset tar sig in" handlar det om en fristående fortsättning på det som förlaget kallar genombrottsromanen "Och fortsätta vidare bort" som kom 2004.

Jonte Sten är huvudperson i boken. Även om Jonas Bergh hävdar att han inte skriver självbiografiskt är det svårt att inte tänka tanken. Jonte Sten – Jonas Bergh. Porträttet på Bergh som pryder omslaget ger ännu en koppling mellan Bergh själv och den historia han har skapat.

Även om det nu inte är självbiografiskt så gör han alltså inga ansatser att få folk att tro annat.

Jonte Sten accepterar slutligen att han är alkoholist. Han har supit skallen av sig sedan yngre tonåren och insett att han har fått nog. Han hamnar på avgiftning och ska sedan ut i samhället igen med några olika pillerburkar för att överleva när suget kommer.

Hur det går överlämnar jag till läsarna att bedöma. För jag hoppas att boken får en god spridning.

Jonas Berghs styrka sitter i språket. Snabbt, korthugget och associativt hoppar han på stenarna som till synes planlöst kastats ut för läsaren.

Han växlar mellan Jontes berättande och hustrun Susannas utan förvarning. Han lyfter blicken och berättar vad han ser samtidigt som han tänker och läsaren har bara att följa med. Stilen ger berättandet en nerv och en närvaro som ger ett stort engagemang.

Hur många gånger lägger jag inte boken ifrån mig och funderar en stund på mitt eget och andras drickande. Varför kan vissa hålla drickandet på en rimlig nivå, och andra inte? Vilka mekanismer är det som utlöser alkoholism och vad är det som håller tillbaka ett beroende?

Tre kronor av varje sålt exemplar av boken går till försäljarna av de hemlösas tidning i Skåne, Aluma. Hur många av dem är det inte som har brottats med samma problem som Jonte Sten? Kan tre kronor per bok hjälpa någon hoppas jag att boken blir en storsäljare.

Per Erik Tell
kultur@kristianstadsbladet.se

Roman
Jonas Bergh: "Ett hål i huvudet där ljuset tar sig in" (Gondolin)

Det går alltså att beställa boken på www.gondolin.se.