Thursday, December 27, 2007

Vid julbrasan

Kristian Lundbergs årslista på Kvällspostens kultursida:
"2. Jonas Bergh - En förnyare och traditionsbevarare som lyckas kombinera socialt patos med litterär estetik."
I min bästa väld är det huvudet på spiken, exakt vad jag försöker syssla med. Tack för det, Kristian.

Etta på den listan (och även på Joel Erikssons lista) var Grabbarna Grus från Stanza. Det får väl anses vara okej, för den här gången.

Vi har tänkt ta ett steg uppåt, köpa den nästbilligaste DVD-spelaren istället för den billigaste som har gått sönder. Sen ska vi se på Fåret Shaun som Elsa har fått i julklapp av sin pappa. En familjefilm, på min ära.

Färsk grönkål tar mycket plats i grytorna, men min någonsin första grönkålssoppa blev lyckad och vitpepprig.

Och kalkonen.
Och skinkan på juldagen.

Snart går jag ut och drar dom i öronen, fyrverkerimarodörerna.

Ett nytt år. En ny bok. En ny vind som frustar i seglen. Det är som att det än en gång kan börja på nytt i Sverige och andra länder.

4 comments:

Anonymous said...

Och apropå Kristian Lundberg så nämns han och Ulf Lundell som två andra författare som också skriver bra om alkohol, i Per Planhammar recension av din senaste roman.

Jonas Bergh:Ett hål i huvudet där ljuset tar sig in
Jonas Berghs nya roman berättar
om ett skakande uppvaknande.
BOK
Jonas Bergh
Ett hål i huvudet där ljuset tar sig in
Gondolin
Om alkoholisten hör till de främsta av förnekare är det nog få som förkunnar ett giftfritt evangelium med lika stor iver som de som nyss klivit ut från dödsskuggans dal för att leva ett nyktert liv.
Absolut inget ont i det, men man skapar inte självklart läsvärd litteratur av att skildra denna väg. Då ett närmast religiöst patos lurar i eldvattnets eftersvall måste det, för att undvika de värsta klichéerna, till en mycket skicklig författare. Sådana har vi dessbättre gott om i vodkabältet.
De partier i Ulf Lundells romaner En varg söker sin flock och Saknaden som är direkta iakttagelser inifrån sprithelvetet skimrar som nakna och välskrivna bekännelser, och Kristian Lundbergs kristet färgade skildringar från ett liknande skeende är inte mindre fängslande och otäcka.
Se där två namn som man tveklöst kommer att tänka på när man läser Jonas Berghs aktuella Ett hål i huvudet där ljuset tar sig in, som väl måste betraktas som tredje delen i den romanserie som också består av Och fortsätta vidare bort (2004) och En sång för Sonny och Karola (2005).
Berghs språkliga driv når knappast upp till Lundells klass och det skakande uppvaknandet på alkoholakuten, efter ett ungt livs långsamma självmordsdrift, kan inte jämföras med Lundbergs maniska omtagningar, men det är förmodligen orättvisa jämförelser.
Bergh väljer, eller har tvingats att välja, en egen väg, och den är alls inte oäven. Faktum är att han lyckas skapa miljöer, samband och öden som är unika för just honom och ur dessa har en svidande och självrannsakande utvecklingssaga framträtt.
Man kan med visst fog fråga sig vart Jonas Bergh skall ta vägen med sin prosa då den egna berättelsen en dag kanske inte räcker till, men tills vidare går det mycket väl att nöja sig med vad den faktiskt säger oss andra.


Per Planhammar

jonas said...

Jag läste den där recensionen innan idag, och den är väl sann. Synd bara, jag tänkte skriva ett blogginlägg kring det, men vi får se, det kanske blir av ändå, fast lite annorlunda.

Anonymous said...

Ursäkta mig Jonas, det var inte meningen att klampa in och ta över på det sättet. Jag ville väl mest gratulera dig till ännu en positiv recension. Grattis

jonas said...

Det gör inget, det var snällt av dej. Och jag kan vila från bloggandet en dag eller två.