Dom kommer att kliva på dig igen

Livet och lusten. Jag får luft av Bibi och Erika och dom andra. Dom får mej att lära på nytt.
Man ska aldrig glömma att ställa sej på stolen.
Man ska aldrig glömma att solen går upp från andra hållet på andra ställen.

Peter Kihlgård i intervju i Sydsvenskan. Jag respekterar Peter Kihlgårds väg i slalomlandskapet.

Livet och lusten. Luften. Jennie och Vanja som jobbar med Unga Röster i Landskrona.
Men det vill SD-influerade Folkpartiet sätta stopp för. Pengarna ska gå till vakter och drogtester i Häljarp. Mångkulturella samarbeten som verkligen fungerar, som ger unga människor mening och mål, all integration ska å det starkaste motarbetas.
Ni spottar på så många. Tro fan att dom spottar tillbaka.
Mindre och mindre sällan föraktar jag er inte, Lisa och Torkild. Ni är unga politiker. Ni uppför er som gamla gubbar och kärringar utan vidsynthet, i ett enskilt torp på trehundra kvadrat långt borta från verkligheten. Utan livserfarenhet. Och det värsta, utan empati.
Vissa obehagliga beslut måste man givetvis ta. Vissa beslut kan jag hålla med om. Jag är inte partipolitisk.
Men känslan. Men kunskapen. Men alla dessa förbluffande begåvade ungdomar som finns hos Unga Röster och på andra ställen. Kväv inte deras lufttillförsel. Ta inte bort deras chanser. Lyssna mindre på SD, försök hitta hjärtat bakom koftorna och slipsarna och kavajen.
Det är barn. Unga vuxna. Titta på era egna barn. Titta på världen. Det är människor. Dom har inte redskapen att göra allting rosaskimrande själva som vi privilegierade har fått från magen vi låg i, guppande i trygghet.
Det finns en desperation som bara ännu bubblar.
Jag tror inte att era extravakter kan stoppa den soppan när den kokar över.

Jag sitter utanför Kulturskolan. Gamla Saluhallen i Landskrona. Allting förändras. Jennie busvisslar och kallar på kids överallt. Kom och gör det, och det och det.
Jennie säger att hon nog inte orkar mer. Jobba i motvind. Utan stöd.
Därinne sitter ideela frivilligarbetare.
Man kan kolla på ungaroster.se. Det görs mycket. Hela tiden.
Jag pratar med Erika och Bibi. Dom har samma problem som alla andra tonåringar. Plus en hel drös till. Att inte vara godkända. Att vilja och kunna men inte få lov.
Och många fler ungdomar. Småsyskon och släktingar att ta hand om.
Och att dom är vanliga tonåringar.
Och att dom är vanliga tonåringar.
Och att vissa av dom bara bott två eller tre år i Sverige. Att dom saknar syskon och andra släktingar. Vänner. Att dom har minnen från saker som inte har hänt varken på Öresundsvarvet eller i Borstahusen.

Idag vinner BoIS med sju-noll.