Sparka ut dom!

Till slut gick vattnet ändå igång i koloniområdet. Efter påskhelgens försening på grund av fryschock.
Till slut begick vi årets premiärövernattning med två skrikiga och snoriga flickor. Och en del regn. Det är då jag aldrig kommer att köpa en husvagn.

För trygghet, mot våld. Vem ordnade den manifestationen? Sverigedemokraterna? Folkpartiet? Knappast. En ung högskolestudent, invandrare, gjorde det. Som så många andra positiva saker i Landskrona, som ber om samarbete och integration.
Under två timmar berättade vanliga människor historier, man dansade, skämtade, sjöng, spelade blues. Jag berättade lite kort om skrivprojektet jag håller på med.

För bara några veckor eller månader sen var jag så fed up med Landskrona. Med dom tio- eller femtontusen som bara gnäller, slarvläser tidningen som ibland slarvar och inte tänker sej för.
Jag var så trött på dom kanske hundra ungdomar som förstör så mycket. Dom kanske hundra ungdomar som bara är några av den annars skötsamma underklass där många försöker ta sej upp på ett hederligt sätt.
Jag var så trött på dom kanske tjugo politiker som antingen står handfallna (men fler närvarande poliser på stan är ett förslag som jag står helt bakom, särskilt för att öka tryggheten hos dom som inte vågar visa sej på stan) eller tror att problem löses genom förbud och hårdare tag. Vart tog friheten hos liberalerna vägen? Som vanligt hittar vi den hos dom redan fria. Dom ofria ska ha det jävligare och jävligare.

Cyklarna får inte plats vid stationen i Malmö. Så vad gör man då? Ordnar fler cykelparkeringar? Ah nä, man gräver nya miljardhål, flyttar cykelflotten ännu längre bort och skaffar ännu färre cykelparkeringar.
Samtidigt målar man upp Malmö som cykelstaden.
Samtidigt utlovar man hårdare tag mot cyklisterna.
Samtidigt kör man felparkerade cyklar långt åt helvete ut långt bakom Jägersro. Klipper upp lås för flera hundra om så behövs.

Jag var så fed up på Landskrona.
Nu träffar jag ungdomar som berättar historier för mej. Svenska och utländska. Det ger mej hopp och glädje. Det ger mej insikt och kunskap. Det ger mej ödmjukhet. Och mer jobb än jag har tid och råd med, egentligen. Men vad gör man inte med sitt stora bultande hjärta.

Ständigt detta: Hårdare tag.
Aldrig detta: Vad är problemet? Vad ska vi göra för att lösa det?
Ständigt detta: En hårdare värld.
Ständigt detta: Låt den som inte kan simma drunkna. Jag har mitt att tänka på.