Jag tänker ofta på Björn Afzelius sånger Två ljus och Dockhemmet. "Nu måste jag ner i det mörka, nu måste jag ner i min brunn, där ingen kan höra hur jag skriker."

Jag läser ofta i Billie Hollidays (jag kanske stavade namnet fel här) självbiografi.

Jag tänker ofta att det är underbart att leva.

Jag tänker mycket på Barbro Hörberg, Gamla älskade barn.

Jag brukar fundera på min barndom och ungdom. Jag vet inte om något gick fel. Jag vet inte hur det ska se ut. Jag tror att jag hade det bra. Jag är säker på att människor i min omgivning gjorde sitt bästa.

Jag tänker ofta på skuld och skam. Att det är en styggelse. Jag tänker på det med mina egna barn, att förklara efter att jag skällt eller varit hård i tonen, att det beror på att jag är trött, stressad av alla tider att passa, alla plikter att genomföra. Alla pengar man måste tjäna. Alla beslut man måste vänta på. Det tar inte knäcken på mej, men det tär.
Du har inte gjort något fel, Elsa, jag är inte arg på dej.

Jag funderar mycket över att alla människor är olika. Att man måste utgå från det. Om man inte förstår en annan människas beteende så måste man fråga. Hur tänker du? Hur menar du? Det borde inte vara så förbannat svårt.

Jag tänker ofta på Olle Adolphson, Kajsa och Malena, Cornelis och Fred Åkerström.

Jag förbluffas ofta över hur många människor som har svårt att tåla sanningar, om sej själva och andra. Hur många ögon det finns med skygglappar. Hur många munnar med tystnad.
Jag förvånas av många människors påtagliga rädsla att våga handskas med det som inte är alldeles angenämt.
Men, det finns säkerligen anledningar till det. Gammal vana, uppväxt, feghet, viljan av att hålla bubblan hel. Kanske är man bara nöjd. Kanske är jag alldeles annorlunda, utanför normen. Kanske problematiserar jag för mycket. Jag vet inte. Men det är kul att åka pulka. Det är kul att titta på barnen, se hur dom utvecklas och bryr sej om varandra, skrattar och skriker. Det är kul att träffa trevliga människor på krogen, samtala om högt och lågt.
Det är underbart att drömma och blicka framåt. Att hoppas, även om det går lite knackigt ibland.
Det är bara det med swimmingpoolen, inomhus. Hur ska det gå?