Vesterbro revisited-A day in the life

Pils bar på huvudbangården är stängd sedan i julas. Och det andra normala stället bygger om, där man kunde äta fina smörrebröd.
Så, först en risted hotdog med det hele, nä, utan remoulade. Rå lök istället för risted.
Sen går jag förbi en bedagad hora på Istedgade. Hon tittar inte ens på mej. Hon dricker bara sin extrastarka öl.
Sen en i min ålder, fast ännu mer sliten än jag. Hon tittar, ser snabbt att jag inte vill.
Sen, den sista av tre unga flickor, arton kanske, i alla fall inte mer än tjugo. Hon säger: Hej skat, och börjar snacka om vad hon kan.
Jag som inte ens skulle våga köpa en porrtidning.
Jag som aldrig vågat/varit intresserad av att ragga, bara blivit uppraggad, fast utan att behöva betala. Eller ... saker har bara hänt. Jag har bara sagt vad jag ville, (fan vad snygg du är, kan jag sova hos dej, sånt) som den rakt ärlige kille jag försöker vara. Som den skådespelare jag kan vara.
Jag sätter på freestylen istället.

Gasverksvej och Freddys bar. En målare missar tåget till Jylland och ringer i klockan nästan precis när jag ska gå. Så jag blir bjuden på en hof, därför måste jag köpa en super light också, för att jämna ut alkoholhalten till lättölsnivå.
Jag läser HD, min recension av Stig Hanséns roman är inne idag. Tusen spänn i byxfickan och en helt okej bok, som jag dock inte förstår varför den kallas spänningsroman. Fast det gör jag ju, trots allt.

Jag går på Vesterbro, upp på Istedgade igen. Jag går och fascineras av blandningen. Som Möllan fast större och annorlunda. Och alldeles utan skyddsnät för många. Här samlar man inte burkar och flaskor att panta, här plockar man shawarmabrödrester med en begagnad blindkäpp.
Varför kan inte danska shawarma/kebabställen ordna ordentliga såser?
Jag frågar efter en attachéskivspelare hos gubben som sitter och röker i sin affär. Men, nix pix. Däremot porrfilmer på video för tjugofem spänn, fem för en hundring. Jag struntar i det, ut på gatan, funderar på en stor brun dildo istället. Eller den där gungliknande hänggrejen i butiken, for men. Nä.

Vesterbro torv, Skammekroen, eller vad den nu heter. Dom har både BT och Ekstra Bladet. En halvtrappa upp. Krogar ska helst ligga en halvtrappa upp, möjligen en halvtrappa ner, något annat borde vara otänkbart.
Jag läser dessutom Helsingörs och Fredriksborgs lokaltidningar som jag hittat på tåget. Och jag läser PG Wodehouse, hans golfhistorier. Jag funderar över min framtid som golfare. Jag tycker verkligen om spelet. Men jag vill ha en egen bana. Jag vill vara ifred. Fast spela med goda vänner då och då.
Percy köpte ju en bana. Man kanske ...

Alla dessa människor. När jag kommer till Malmö har jag skrivit ungefär tre boksidor och delar till min artikel om Dan Turèll. En bra arbetsdag. Så jag unnar mej en dubbel lättöl på Siesta. Jan Sigurd går förbi och kommer in. Vi fortsätter vårt fragmentariskt pågående samtal om litteratur/litteraturvärlden. Det är trevligt.

Nu landar kvällen i boden. Elsa ritar en teckning med en pojke och en flicka som båda gråter. Elsa är glad men famnar ledsamheten. När hon och jag blir ovänner löser vi det alltid inom tio minuter, blir vänner som skojar med varandra igen. Vi har båda ganska heta temperament när det smäller, titt som tätt. Det har Anna också, Johanna mera sällan.
Lär dej lösa livets gåta, älska, glömma och förlåta ... eller hur den nu går.
En livslång process. Sanna mina ord.
Lasse Berghagen sjunger om livets sanna härlighet.
Tell me you ...