Som isarna när det blir vår

Jan Olof Olsson, Jolo alltså.
Dom säljer ut böcker på Limhamns bibliotek, tio spänn för en inbunden.
Jolo med sin pipa och tjusiga kavaj.
Det doftar lite folkpartism ibland, men han skriver förbannat bra resereportage. Så som det gjordes förr, när journalisterna rökte pipa och drack en pilsner på förmiddagen.
På den tiden när det var exotiskt med en vit korv från södra Tyskland.
På den tiden när efterkrigstidens Europa var fortfarande sönderbombat, och svensken var en burgen uttäcksresande.
Som turistiska busslaster till Christiania med pensionärer från Småland eller Halland.

Slas skrev hårdare böcker från en annan vinkel när han beskrev det trasiga Europa som ständigt är trasigt. Men, har jag för mej, har han illustrerat en bok av Jolo. Jag vet att Slas jobbade med Piraten i alla fall, också ett slags triumvirat.

Jolo skrev även rapsodiska äventyrsromaner om tre muntra kamrater som hamnar i trubbel i östra Europa, dom är bra att ha i badkaret. De tre från Haparanda och De tre mot Petrogard är dom jag minns.
Men det är reseböckerna, tidsandan som är Jolos stora gärning i det, ständigt, för korta livet.

Två slags böcker, förutom romaner, har jag lust att skriva: biografier och reseböcker. Och ... vill jag så gör jag det, det är bara en fråga om tid. Och, som vi alla vet, tid är pengar.