Fördomar fördummar

Det vanliga. Det inskränkta. Det typiska.

Kunskap och djupt känt intresse?

Jag gick på gatorna alldeles förstörd. Jag har gjort det många gånger. När det river och sliter, på riktigt.

Och nu ska kronprisessan och Daniel gifta sej. Stackars människor. Kan man säga så?

Hans Gunnarsson. Jag vet inte om jag skrivit om honom tidigare. Men det borde jag ha gjort. Han är verkligen en klassisk svensk författare i rakt nedstigande led från allvarliga humorister som Slas, Pär Rådström och många fler. Fast bara Hans Gunnarsson.
Jag har läst alla hans böcker, eller, inte riktigt än, men jag är snart färdig med den senaste, Någon annanstans i Sverige.

Ska vi diskutera monarkin? Jag vet inte. Jag tycker bara att det är löjligt. I vårt land skriver samma människor indignerade insändare om arabiska föräldrar som bestämmer vem deras barn ska gifta sej med. Men vi svenskar är ju alltid mer rekordeliga kålsupare i våra egna ögon.
Kungabarnen är kring trettio år gamla. Alla utbildar sej fortfarande. Varför? Ingen ska ju någonsin jobba.
Jo jo, dom representerar.
Jag undrar om dom har mycket studieskulder, dom med stekta sparvar influgna i munnen.

Dregens tjej, jag tror att hon heter Pernilla Andersson, har skrivit en låt där refrängen nämner Johnny Cash. Hon har fattat lika mycket om riktig country som Dregen har fattat om riktig rock. Ett bra par på det viset. Som kronprinsessan och Daniel, ungefär.
Eller ... nu blir jag tjatig, som Per Persson sjunger: ”Sångare utan orsak borde inte sjunga alls. Sångare utan orsak sjunger alltid falskt.”

Hans Gunnarsson sjunger klockrent. Som Märta Tikkanen. Som Birgitta Stenberg. Som Jonas Bergh. Som Thomas H Johnsson. Som Henrik Tikkanen. Som Robert Forster. Som PJ Harvey. Som Oscar Hijuelos. Som Malcolm Lowry. Som Lee Stringer. Som Kristian Lundberg. Som Charlie Chaplin. Som Daniel Day Lewis. Som Sean Penn. Som James Lee Burke. Som Kajsa Grytt. Som Mia Berner. Som Jill McCorkle. Som Primo Levi. Som Bukowski och han som skrev Ristat i damm, om Bandini.
Som en massa andra. När jag ändå är igång, Magnus Hedlund och Erik Andersson, givetvis Claes Hylinger. Klas Östergren. Peter Kihlgård. Mirja Unge.
Och ... en massa andra.

Det finns ett forum för all typ av underhållning. Tyvärr. Det tär på mänsklighetens utveckling. Att plocka lite här och lite där är bra, blanda högt och lågt. Men att endast skumma på ytan är i längden fullständigt förödande.