Sorg
Jag har skrivit det förr, men jag skriver det igen, den här gången med tårar i ögonen.
När jag var en ännu mer okänd författare än vad jag är nu. När jag gav ut min tredje korta roman, 2001, på ett litet förlag, då ställde Peter och Lena på Bok o Papper i Landskrona (fast bokhandeln hette inte så då) upp. Jag hade min första boksignering där, dom köpte in ett mycket stort antal böcker.
Da Capo på radion nu, nostalgimusik bland legender och refränger.
I mina ögon var Peter en legend och en återkommande refräng i mitt författarliv, och i mitt landskronaliv över huvudtaget. Han och Lena levde för böcker och besatt en stor kunskap, dom var alltid trevliga och tyckte att det var kul att prata, sålde dom en bok så tycktes dom uppfatta det som bonus. Dom hade många antikvariska böcker som var bra. Dom verkade ha ett ständigt penningproblem.
Soffan skickade ett SMS från Landskrona igår. Peter är död. Han föll ihop i den älskade bokhandeln. Det gör mej så ont. Jag tänker på Lena. Jag tänker att nu försvinner antagligen en av dom sista fria boklådorna, en av få som i vår tid stått utanför kedjornas centraliserade ointresserade bokpolitik.
Man blev bjuden på kaffe och kaka på Bok o Papper.
Kära Lena, jag beklagar sorgen av hela mitt hjärta.
1 comment:
verkligen sorgligt att få läsa, dom båda var verkligen bokvänner, jag sörjer i d tysta...
Post a Comment