Alla ska i jorden

Jag och min bror cyklade antingen förbi tennisbanan eller nere vid havet i Laxvik, runt i svängen förbi affären och vid fotbollsplanen med maskrosor väntade vi. Vi hade bara en cykel. Vi turades om att cykla och åka på pakethållaren.
Det var min födelsedag, tio kanske, och det var första gången som Ulla och Widar skulle besöka oss i Påarp, huset på en kulle över havet utanför Halmstad på tomten som mormor och morfar köpt på fyrtiotalet. Jag skulle få ett litet fiskenät som en håv som Widar gjort, fyllt med femkronor i födelsedagspresent.

Jag skrev en bok som hette Och fortsätta vidare bort. Det fanns en man som hette Bror i den, han var en viktig person i huvudpersonens liv, turerna på Öresund och historierna. Bror liknade till utseendet Widar, han pratade till viss del på samma sätt. Widar hade en bror som hette Bror. Bror i boken hade en bror som hette Viking. Förhållandet mellan huvudpersonen i boken och Bror var starkt och kanske vackert. Jag hade inget sådant förhållande till Widar, kanske hade min syster det. Min bror stod nog också närmre Widar. Men jag tyckte mycket om honom, och Ulla. Dom var gifta i sextio år. Dom hade inga egna barn.

Det snöar tydligen i Landskrona, det är vackrare än det gråa. Jag ska cykla till stationen, tåget norrut. Jag och mina syskon ska gå på Widars begravning. Han var nästan nittio år. Det är inte mycket att säga. Men det var fina tider.