Det finns en lathet, kanske en rädsla.
Så mycket kärlek och respekt ska man visa människor som står en nära, att man ständigt problematiserar förhållandena.
Och nu är väl vintern inne på sin tredje månad snart och jag känner hur mörkt och kallt det är. Och det hade väl bara varit grått och rått annars, om det varit en vanlig vinter.
Och det är väl bara det vanliga, för många halvdana stolpskott överallt.
Jag har ett trängande behov av ensamhet och koncentration, saknar dom pengarna, saknar det bristande samvetet som många andra jobb ser som bevis på framgång. Jag tänker inte förklara mer än så.
Så cyklar man andra vägar och det blir inte roligare, man tvingas av vädret in på andra vägar, färre vägar, bredare vägar, tråkigare vägar utan överraskningar.
Och ingen vill åka pulka längre, det är inte roligt.
Jag bara väntar och väntar och under tiden lägger jag en halvslafsig straff och bollen rullar precis fram till stolpen och precis ut.