Saturday, March 13, 2010

Vilja vara vaken på natten vilja vara vaken på morgonen

Så ser himlen ut som sommarmorgon i Halland eller Bohuslän. Andi Almqvist sjunger Sleeping pills och jag är ensam hemma och jag sover för lite varje natt. Men nu hade jag chansen. Slog till med nästan fem timmar och nu är klockan halv nio och det börjar bli eftermiddag. Tidningen kom vid sju.

Eller som sommarmorgon på Bjäre. Konstiga nätter där, som blev soluppgång och jag sparkade på något som såg ut som en boll, men var en rund sten inlindad i rosa plast. Dom fiskarna dom fiskarna.
Jag promenerade till Torekov den morgonen, en mil av ilska och någon sorts sorg.
Sen kom hon ifatt mej. Så blev vi på något sätt närmre, trots allt.
Sen kom Windy och hämtade oss och vi åkte till Landskrona.
Det är tjugo år sen snart.

Hasse Kvinnaböskes dotter jobbade på hotellet i Torekov som TV-kocken Rickard Nilsson sen tog över. Malin jobbade där en dag. Sen målade vi hus.
Och man dyker från Hallands Väderös klippor och tång är lent och måsskitar och koskitar. Blåbärsglass och ost på tub. Så ser morgonen ut idag.

Aprilmorgon i Påarp utanför Halmstad 1994. Jag gick i hagen ner till havet. Var ensam i huset på den där kullen några dagar. Skrev en roman eller noveller. Jag tänkte på Billy the Kid och på den sortens saknad som kommer när man är mitt i den romantiska författardrömmern, ensam i ett hus på en kulle vid havet, bilarnas lyktor på vägen och öl och sangria och fiskbullar och en tunna att elda i för korvarnas skull.
Men det blev förmiddag eller lunchtid eller eftermiddag och jag cyklade in till Trönninge för att handla mer fiskbullar, utanför Rolles såg jag löpsedlarna. Det var den fjärde eller sjunde april, Kurt Cobain var död. Jag satte mej på pizzerian och drack en Tre Hjärtan på flaska.
Det är sexton år sen snart.

2 comments:

Magnus said...

Så blir det sjutton och arton år, så småningom, men sommarmorgnarna på Bjäre är fortfarande lika märkliga och vackra som alltid. Det är bara skiften av scenarion men det är alltid samma historia. Det är historien om och längtan till kärleken, bekräftelsen, allt det som värker som ett åskmoln i hjärtat.
Tack för dina vackra berättelser.
Du kan fånga orden och tämja in dem i meningar som fyller hjärtat med något slags jävla hopp.

jonas said...

Ja, man får försöka hålla liv i hoppet.