Saturday, May 07, 2011

En annan tid-danmarksfärja revisited

En annan dag satt jag där nere i mina föräldrars hus och såg på dansk teve, ett reportage från den pågående Roskildefestivalen.
Där nere och det var kväll och det var på den tiden på nittiotalet när jag bodde i Malmö och det var lätt att fixa en lägenhet. Jag pluggade, sa upp lägenheten över sommaren och hade en ny till hösten. Eller gammal. Sparade några månaders hyra.
Eller, jag vet inte, det var kanske bara en sommar eller två. Men det var lätt att fixa lägenhet, Brobygatan, Upplandsgatan, och tre olika på Ystadsgatan på andra sidan Nobelvägen, i Svinaryssland.
Och Janne satt i Uffes lägenhet på Löpargatan i LA och några gånger spelade vi tennis, badade.
Jag hade en ryggsäck med böcker, skrivbok, kläder, badbyxor. Ibland var jag uppe i huset utanför Halmstad. Ibland i Lund, mest i Malmö eller runt i Landskrona, Ven. Det var kanske frihet, men en fattig frihet.
Och Janne ringde den där kvällen och kanske pratade vi först om tennis, men sen undrade han om jag också tittade på det danska programmet.
Ja.
Så vi drar?
Ja.
Och det blev nästa dag och vi satt på färjan till Köpenhamn och jag hade delar av min debutbok i manuspapper i ryggsäcken.
Och vi lyckades ta oss till Roskilde och in på festivalen. Redan då var det längesen sist.
Och vi sov väl någonstans.
Sen skulle vi tillbaka eller någon annanstans, och inga pengar.
Och Janne sa att jag var Sveriges bäste författare och jag läste högt och hade röda jeans och dom kom kanske från Linköping och var blonda och vi ljög och log och något fick vi väl.
Sen var vi i Ballerup hos Jannes kusiner, smög runt och letade efter Paniken, sov i barnens våningssäng bland kartonger med runda solglasögon.
Jag tror att vi till slut tog Pilen hem.

2 comments:

Magnus A said...

Fy fan Jonas vad du kan skriva!
Det var lättare på den tiden att bara vara att försvinna från en existens till en annan.
Nån skulle kalla det att smita, låt dem ge det öknamn låt dem dra det i smutsen.
Förmodligen var du just då Sveriges bästa författare och förmodligen hade du då en av Sveriges bästa förutsättningar.
Så får du det att verka i vart fall och det är kanske storheten i ditt författarskap att du lyckas förvandla det triviala till något upphöjt och stort. Vilket det också är. Vilket är en en enorm prestation att kunna se det lilla och också se att det är inte litet utan inihelvete förbannat stort!
Over and out!

Jonas Bergh said...

Tack.