Till havs

Idag sitter jag nära bron och det räcker för att börja drömma och längta. Köpenhamn på andra sidan, och kanske vidare längre bort.

Det började när jag var liten. När vi flyttade till huset vid havet och varje kväll såg jag lyktorna i Köpenhamn. Barndomen, tonåren, en längtan dit och bort.

Nu kan man snart ta båten till Köpenhamn igen, från Landskrona. Men det blir aldrig som förr. En båt i timmen. Spontanresorna.
Som då när Thomas och jag satt ute vid vattentornet och färjan kom in, och Thomas hade fått pengar. Och vi hann med och gick runt bland hundarna på Christiania och skrattade.
Nu måste man boka och hoppas att tillräckligt många andra också har bokat.
Och vi blir äldre.
Och Christiania är Köpenhamns näststörsta turistattraktion och ska köpas för 150 miljoner.

Det är samma idag som för tjugo år sen. Jag sparar pengar hela veckan för att få råd att åka till Köpenhamn.
Igår kom jag med ett manus i väskan och det var lagom milt väder igen och jag gick förbi dom asiatiska affärerna bort mot Sönder Boulevard. Satt på en bänk vid Halmtorvet, polishuset där, och läste i mitt manus som är snott av Dan Turéll en del. Hans Mord-böcker som utspelade sej här, och på en gård vid Ködbyen finns hans plats.
Hakkeböff med sovs och blöd lög, grovt bröd och jag måste skrapa bort en del smör.
Sen Lolas café och sen en promenad till och sen Skammekrogen och när jag inte läser skriver jag på boken om Pange som har vänts och vänts och nu äntligen hamnat i det självklara enkla.
Och sen förbi alla sjöarna och vidare och genom Örstedtsparken som faller ner till ännu en liten sjö, en damm (eller hur, Daniel?) och sen är jag framme vid Jagtstuen och lite ont i fötterna och varför har jag aldrig ordentliga skor som är ordentligt knutna. Jag läser klart manuset bland rök och skrikande ungdomar och då går snart tåget från Nörreports station.
Och det var längesen jag var vid Nyhavn. Men det blir ändring på det snart, när biljetten är bokad.