Lunchpaus

Nu skriver vi den här barnboken, Elsa och jag.
Eller. Elsa är inspiratör och rådgivare, skissare, sakkunnig. Jag är bara någon som har lärt sej skriva böcker.
Eller inte.

Men, i alla fall, hon är i skolan nu och jag sitter och skriver och jag vill göra det ordentligt och jag vill göra det bra och jag vill göra det relativt fort. Jag vill att förlagen och filmproducenterna ska ringa, nu!
Förskott!

Så roligt vi har haft det den här helgen, med boken. Anna som ritar så förtjusande och jag som försöker vara lärare och berätta för Elsa om hur man gör en bok. Alla teckningarna vi har ritat.
Och jag som en torr lärare som berättar att man måste lära känna personerna i boken, att man måste kunna se det framför sej (fast i huvudet), innan man kan skriva. Man måste skriva femhundra sidor för att få en bok på hundra sidor. Minst.
Och, samtidigt: LUST!

Och ... det är det svåra, hela tiden vill jag göra det mörkare. För livet är mörkare ibland. Den där pappan är inte alltid så förbannat trevlig eller speciell eller roligt tokkonstig.
Ibland är han ... mörkt tokkonstig.

Så lyssnar man på Sexnolltvå när man skriver ljus och sedelärande barnbok, vacker.
Det finns så mycket vackert i smutsen. Och fult.

Jag kan ju det här!
Jag kan skriva. Varför är det så svårt att göra något när jag känner att det finns en viss spekulation inkilad? Just därför.
Det var inte därför jag började skriva.

Och sen.
Vakna upp! Du ska fylla fyrtiotvå om några månader. Skriv en ljus barnbok som Elsa och många andra barn säkert vill läsa.
Just det.

Och sen.
Det är inte därför jag gör det. Jag gör det för Elsa. Men det är inte lika kul när hon inte är här.
Det är inte lika kul när Anna inte är med (för, jo, hon är också med, på sitt sätt).

Och vi ska skriva tre delar.
Och sen har jag och Anna en eller flera böcker på gång.
När ska jag få skriva mörkt som livet igen?

Och det är så roligt, och svårt.
Jag kommer inte ihåg hur det var att vara barn.
Och ändå gnäller jag som ett barn, barn som alltid vill göra saker på sitt eget vis.

Så, nu måste jag fortsätta.
God jul!